Stina landade på kvällen den 13e. Vi mötte henne vid flygplatsen och fick börja med om ursäkt för att vi var sena. Hur hon tog sig igenom passkontrollen och security så snabbt, är bortom mitt förstånd! När jag och Glenn landade tog det oss närmre 1.5 timme, och på något vis tog sig Stina igenom det på 15 minuter.
Sist vi träffade Stina var ett och ett halvt år sedan, midsommar 2016. Glenns första midsommar i Sverige (låt mig sammanfatta det med att han inte alls förstod varför man skulle dansa runt en stång, och det faktum att jag och Stina försökte översätta sångerna inte hjälpte ett dugg).
Vi tar oss hem och äter lite middag, varpå Glenn föreslår att vi ska fixa ett eget rum till Stina. Vi har nämligen en liten soffa i vårt rum, och nog för att Stina är liten men riktigt så liten är hon inte. Vi har också sovsäckar och liggunderlag, men golvet är trots allt inte lika bekvämt som ett eget rum. Ett par i vårt rum flyttade ut för flera veckor sedan och deras rum står fortfarande tomt. Det är möblerat, låst men fönstret är öppet och det är på bottenplan. Glenn menar att det är lätt att klättra in och öppna inifrån, så får Stina sova bekvämt. Jag säger att Stina väl kan dela säng med oss; vår säng är massiv, men medan jag och Stina diskar efter middagen försvinner Glenn iväg en sväng. När han kommer tillbaka säger han bestämt ”jag klättrade inte igenom fönstret”. Kellyanne står bakom honom. ”Kellyanne climed through the window”. Jag frågar inte, utan konstaterar. De båda skrattar och säger nej. Killen som har rummet bredvid det tomma, Lenny, tyckte visst att det lät som en rolig idé och hade med lätthet klättrat in.
Dagen efter spenderar vi med att packa och städa vårt rum. Ingen rolig syssla, men det behöver göras. Vi ska flytta ut ur huset den 15e, och vi är långt ifrån klara. En roadtrip på ca 4 veckor väntar; ett helt varv runt NZ ska vi åka! Stina åker in till Auckland, ser Star wars och fixar med pappersarbete från OZ.
På kvällen har vi planerat en julmiddag arrangerad från Glenns jobb. Jag klär upp mig i en klänning, lockar håret och är lite nervös för att möta de kollegor Glenn knappt lärt känna (han har på sitt nya jobb endast arbetat 6 veckor). Väl på plats, ser vi en mängd personer som tycks klä sig liknande. Festen har 80-tals tema. Sällan har jag varit så lycklig över att ha nästan allt jag äger i bilen; den var ju packad för vår roadtrip! Jag bytte snabbt om på parkeringen till något mindre uppklätt – även om jag fortfarande inte följde temat. Middagen visade sig vara något helt annat än jag tänkt; det var i princip take away mat som vi fick beställa följt av en musikalföreställning. Det var hundratals människor där och ingen som var social med någon annan än de vilka de kom dit med. För att vara gratis var det en helt okej kväll, men jag är glad att vi inte betalade för det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar