Den här morgonen ser jag till att vakna i tid, och kvart
över sju går jag ut i mörkret för att gå till busstationen. 2 timmar buss, 1
timme färja och ytterligare 1 timme på buss så anländer jag i Kingscote. Den
största ”staden” på Kangaroo Island, med ca 2500 invånare. Klockan är tjugo
över elva och Paul ska enligt planer hämta upp mig halv tolv. Ni kan tänka er
hur nervös jag var när jag sitter där och väntar!
Klockan blir kvart över tolv och han har fortfarande inte
dykt upp… Jag ringer och lämnar ett
meddelande på telefonsvararen. Halv ett går en kvinna förbi som jag pratat med
på bussen och frågar varför jag fortfarande sitter där. Hon erbjuder mig att
lämna mina saker på hennes hotell, och sedan går vi för att äta lunch. Paul
kommer inte och hämtar mig förrän halv fem, och när han plockar upp mig visar
han knappt något intresse alls. Dottern Sunny på 4 år är dock väldigt glad över
att se mig.
Väl framme i Stokes Bay, där jag ska få bo, är det otroligt
fint. Jag har inte någon som helst täckning på telefonen, jag får bo i en liten
stuga med Stephen från Skottland, jag har ett eget rum och allt känns
fantastiskt.
Stephen berättar lite om jobbet medan vi äter middag och
tittar på solnedgången. Jag minns hur lycklig och exalterad jag var, och allt
kändes bättre än på länge.