Med mindre än en vecka kvar i Sydney och Australien så känner jag precis som vanligt en lätt stress och ovilja att åka. (Hur sjukt är det för övrigt inte att jag kan säga "precis som vanligt" om att lämna städer och länder?). Efter att jag i slutet på förra veckan berättade för mina jobb att jag bara har en vecka kvar i landet har jag inte fått ett enda shift. Jag misstänkte att det skulle hända, och funderade på att inte säga någonting förrän ett par dagar innan. Mitt samvete sa dock att det är schysstare att ge lite förvarning så de kan hitta någon som kan hoppa in istället för mig. Ärlighet lönar sig verkligen inte. Istället har jag spenderat min tid med att sova länge på morgonen, varit uppe sent på natten och dansat tills jag nästan faller ihop.

Jag har också haft några fler svenska-lektioner med Kayla och igår gick vi igenom substantiv i plural och bestämd form. Jag får ju erkänna att jag hade glömt bort alla regler och spenderade en halvtimme på youtube med att lära mig reglerna innan hon kom hit. Vi har haft fem timmar ihop de senaste tre veckorna, och helt ärligt så var jag nog inte en fantastisk lärare de första två timmarna, då jag inte var tillräckligt förberedd. Igår när hon översatte meningen "the cats are on the table and the dog is under the bed" till svenska, utbrast hon "oh wow, I could not have done this three weeks ago!". Jag blev så glad, det kändes verkligen att hon lärt sig något av mig. Riktigt roligt!

I förrgår fick jag ett sms av en kille som ville lära sig engelska. Så vi möttes upp för en timme på eftermiddagen och helt ärligt var jag sugen på att säga att jag var upptagen. Jag hade inte förberett någonting och jag vet ju att jag ska åka från Sydney snart. När jag mötte upp honom så frågade jag vad han ville lära sig. Jag hade tagit med mig en bok, tänkte vi kunde öva uttal, samt blanka papper och två pennor. Jag tänkte att jag får väl improvisera helt enkelt! Det visade sig till min lättnad att han bara vill prata, bara öva konversationer. Så vi satt i en soffa i en timme och pratade om allt och ingenting. För detta gav han mig 120 kronor, och måste säga att de var nog de lättaste pengar jag någonsin tjänat.

Ikväll ska jag troligen inte dansa, utan bara gå till ett par vänner. Raj, som jag bodde med förut, har fått sitt sponsor-visum godkänt så vi ska fira honom. Imorgon dock, är något jag längtat efter i två månader. Tropical Souls latino party. Jag har varit på ett tidigare, och det var något av det roligaste jag gjort i hela mitt liv! 

Servitris

Igår hade jag ännu en första-gången-upplevelse. Denna gång i form av att vara servitris. Restaurangen jag har haft några timmar i veckan som städerska hos, hade en stor kväll och bad mig hjälpa till. Trots många misstag, hade jag faktiskt jätteroligt! En gång tappade jag en glasflaska i golvet som gick sönder, men utöver det var det väl inga alltför hemska misstag. På torsdag och lördag ska jag vara servitris igen, vilket tyvärr gör att jag missar Eurovision. Jag och Glenn bestämde att vi istället kan titta på söndagen när vi båda är lediga.

Imorgon har jag ännu en svenska-lektion med Kayla. Förra veckan imponerades jag stort över hur mycket hon redan kunde, den australienska tjejen som försökt lära sig svenska förra året och sedan inte övat alls sedan dess. Det var så otroligt kul att ha lektionen med henne att jag knappt kan vänta till imorgon!

Det är nu mindre än två veckor kvar i Australien och alltså kring tre veckor tills jag är tillbaka i Sverige. Mina planer för sommaren är många, och precis som vanligt kommer det nog bli fantastiskt. Jag är långt ifrån redo att lämna Sydney, men det är inte mycket att göra åt saken! 

In the search for a job

Efter att ha varit i Sydney i närmre två veckor, och sökt jobb aktivt i en vecka har jag följande på g:
- jag städar någons hus 4 timmar på onsdag kväll för 15 dollar timmen. Helt okej betalt.
- jag städar en annan kvinnas hus nån gång ibland för 20 dollar i timmen. Vill ha fler timmar hos henne! 

- jag har precis påbörjat ett jobb på en restaurang som ska vara delvis städning och delvis servitris. 13 dollar timmen. Kring 85 kr. 3 shift á 4 timmar. Inte superbra betalt, men jag behöver timmarna så det får duga!

 

- jag ska lära ut svenska till två personer som skrivit och är intresserade av mitt land och språk. Hur spännande är inte det?! En tjej och en Sam (vet ännu inte om det är en tjej eller kille) som båda skrivit till mig och uttryckt intresse för Sverige. Imorgon ska jag träffa Kayla, vi ska fika dajmtårta (som hon tar med sig) och jag ska göra chokladbollar idag! Det ska bli så roligt, samtidigt som jag inte alls vet hur jag ska lära ut något till henne. Jag har ju sällan jobbat utan böcker och uppgifter; nu behöver jag ju själv komma på vad som ska läras ut. Nu överväger jag att åka till IKEA och köpa skorpor och kanelbullar. Vore inte det gott?

Efter att ha tittat på skärmen i tio minuter, vet jag fortfarande inte vad jag ska skriva. Det är på något vis så svårt att börja blogga igen när det gått så långt utan inlägg. Det är så mycket jag vill berätta och skriva om, så mycket att jag vet att både ni och jag kommer ledsna halvvägs igenom texten. Därför ska jag försöka att berätta om mina senaste månader kortfattat.

Efter att jag lämnade Sydney åkte jag till Adelaide och bodde hos Glenn och hans fantastiska house mates en vecka. Vi hade fest, njöt av ledighet och gjorde väl egentligen inget vettigt.

Tre veckor spenderades på min (dåvårande) favorit-ö Kangaroo Island, med mitt gamla potatisjobb. Jag jobbade, drack för mycket öl, badade i havet trots att det började bli vinter och såg fina solnedgångar med fina människor. Jag hade kul, till och med roligare än förra året.

Ytterligare några dagar i Adelaide, där vi gjorde ungefär samma sak som tidigare plus lite förberedelser för Tasmanien.

Tasmanien var helt fantastiskt! Vi hade två nätter i Hobart, där jag för första gången i mitt liv liftade. Två gånger! Och ingen av dem tog oss till Wolf Creek, tänk vad fint. (För er som inte sett skräckfilmen Wolf Creek, baserad på en sann historia om tre backpackers som blir plågsamt mördade av en seriemördare i den Australienska outbacken, så rekommenderar jag er att INTE titta på den tio dagar innan ni åker till Australien). Resterande fyra dagar av Tasmanien spenderades i vår alldeles egna husbil som vi döpte till howie (house on wheels). Vi åkte runt, gick på promenader och stannade vid vad vi än såg som intresserade oss. På eftermiddagen letade vi upp en fin strand, såg solnedgången, stjärnor och somnade till ljudet av vågor. Att vakna upp till en vacker soluppgång, förhoppningar om pingviner (även om vi aldrig såg några) och en ny dag av frihet. Det var fantastiskt på en nivå som inte går att förklara. Jag saknar Howie mer än ord kan beskriva, och jag förstår inte för mitt liv varför jag någonsin rest med buss, tåg eller flyg igenom ett land. Om jag kunde göra om NZ och Australien i en husbil, så hade jag tagit chansen direkt. Utöver denna frihet, är Tassie otroligt vackert. Helt otroligt. Om ni någonsin överväger att åka dit, så kan jag utan tvekan vara det sista ordet som säger; ÅK, ÅK FÖR I HELVETE! Jag ösnkar att vi haft mer tid där.

Med en nattfärja tog vi Howie till Melbourne, åt pannkakor till soluppgången och körde mot Canberra. Det tog så lång tid att när vi kom fram var det nästan mörkt igen, och vi letade sovplats. Denna gång fick det bli på ett berg; första natten i Howie utan en strand. Nästa morgon gick vi på ett vetenskapsmuseum, med alldeles för många barn, men med sjukt kul saker. Det kan vara mitt favoritmuseum av alla jag varit på (normalt sett intresserar museum mig inte speciellt mycket, men det här ville jag inte lämna!). Vi stressade till Sydney, jag tog fel avfart på en motorväg och vi blev smått sena med att lämna tillbaka Howie till företaget. Vi hade fått en helt otrolig deal, med att köra denna husbil från Hobart till Sydney, då detta företag ville ha husbilen flyttad. Tack vare detta, betalade vi bara 30 kr om dagen plus en del av bränslet och så betalade de färjan för husbilen och föraren.

Jag kan inte riktigt uttrycka hur stolt jag var över att köra en husbil (även om howie var en ganska liten husbil) på en väg med åtta filer, fyra på min sida och fyra på motsatta, i Melbourne och Sydney, på fel sida av vägen, utan att få panik. Utan att göra några större misstag än att ta en avfart för tidigt. Så stolt!

Så nu är jag tillbaka i Sydney. Jag dansar. Letar jobb. Träffar vänner. Har trevligt som sjutton. Men oj, vad jag skulle behöva ett jobb! Önska mig lycka till gott folk.