Onsdag kväll kom jag fram till Kuala lumpur och åt middag med Ali och Jenn. Sent på kvällen hämtade Safuan och Syefik mig och vi planerade helgen. Vi skulle ju åka till Perhentian island och jag fann det svårt att dölja min förväntan!
Torsdagen spenderades med att packa och köoa några småsaker innan det bar av till bussen på kvällen. För er som inte rest med buss i malaysia än, vill jag förvarna er med att det är som ett stort kylskåp på hjul. kontrasten mot 33 grader med 85% luftfuktighet utanför är enorm. Jag var förstås förberedd med leggings, mjukisbyxor, två tjocktröjor, en halsduk och två par strumpor. Det vill säga, allt varmt jag äger. Det är ändå smått kyligt!
Nattbussen ska ta oss till färjan och åtta på morgonen är vi framme. En halvtimme med båt tar oss till en ö fylld av regnskog, palmer, vit strand och klarblått hav. Helt underbart! Hela fredagen är ett stort mys-kalas på stranden. Efter solnedgång hade en av stränderna party. Musiken fyller luften, så stearinljus lyser ihop med en nästan full måne upp stranden. Vi slår oss ner på en matta, försöker förgäves undvika att bli sandiga och dricker en drink. Jag tänker att det kan knappt bli bättre än såhär!
Jag hade fel. Lördagen blev bättre. Vi åker på en snorkeltur i tre timmar. På det första av fem stopp ser jag en haj. Trots en mängd tidigare dyk och snorklingar har jag inte tidigare sett en haj. Jag blir otroligt exalterad och försöker få Safuans uppmärksamhet, då han simmar bara en meter ifrån mig. När jag inte lyckas tittar jag ner igen och bestämmer mig för att följa efter hajen en liten stund. Den är ca en meter och simmar ganska långsamt. Efter en minut möter den upp en annan haj och de simmar snabbt iväg. De övriga platserna är också fantastiska men hajarna var en höjdpunkt för sig.
När vi kommer hem ser jag att jag bränt sönder hela ryggen så jag vilar från solen ett par timmar i vårt rum. Efter solnedgången går vi än en gång till stranden men den här kvällen är det fullt party. Alla dansar, och vi också. I flera timmar. Jag har sällan varit med om så många låtar jag gillar på samma kväll. Vid halv fyra börjar vi känna oss trötta och drar oss hemåt. Jag vet inte om ni testat dansa på stranden men jag kan upplysa er om att det är betydligt mer uttröttande än på golv. Speciellt i 27grader. Om jag trodde att fredagen var perfekt så var lördagen några steg bättre!
Söndagen inkluderar sovmorgon och packning. Jag vill inte lämna mitt paradis, med ingen telefon, fint sällskap, underbar miljö och fantastiskt väder. Jag vill inte. Vi hinner med 1.5 timmes tur med en båttaxi till nya stränder och mer snorkling innan vi åker hem. Sista stoppet är vid en liten brunn med "blessed water". Nadia håller i en bunke och häller vatten över mig. Jag skriker som en liten flicka av det kalla vattnet. Strax därpå berättar hon att nu kommer jag att gifta mig inom ett eller två år. Det känns väl lite väl snart?!
Imorgon kväll åker jag hem till Sverige. 15 timmar flyg, men det är väl ingenting. Ses snart Sverige!
Torsdagen spenderades med att packa och köoa några småsaker innan det bar av till bussen på kvällen. För er som inte rest med buss i malaysia än, vill jag förvarna er med att det är som ett stort kylskåp på hjul. kontrasten mot 33 grader med 85% luftfuktighet utanför är enorm. Jag var förstås förberedd med leggings, mjukisbyxor, två tjocktröjor, en halsduk och två par strumpor. Det vill säga, allt varmt jag äger. Det är ändå smått kyligt!
Nattbussen ska ta oss till färjan och åtta på morgonen är vi framme. En halvtimme med båt tar oss till en ö fylld av regnskog, palmer, vit strand och klarblått hav. Helt underbart! Hela fredagen är ett stort mys-kalas på stranden. Efter solnedgång hade en av stränderna party. Musiken fyller luften, så stearinljus lyser ihop med en nästan full måne upp stranden. Vi slår oss ner på en matta, försöker förgäves undvika att bli sandiga och dricker en drink. Jag tänker att det kan knappt bli bättre än såhär!
Jag hade fel. Lördagen blev bättre. Vi åker på en snorkeltur i tre timmar. På det första av fem stopp ser jag en haj. Trots en mängd tidigare dyk och snorklingar har jag inte tidigare sett en haj. Jag blir otroligt exalterad och försöker få Safuans uppmärksamhet, då han simmar bara en meter ifrån mig. När jag inte lyckas tittar jag ner igen och bestämmer mig för att följa efter hajen en liten stund. Den är ca en meter och simmar ganska långsamt. Efter en minut möter den upp en annan haj och de simmar snabbt iväg. De övriga platserna är också fantastiska men hajarna var en höjdpunkt för sig.
När vi kommer hem ser jag att jag bränt sönder hela ryggen så jag vilar från solen ett par timmar i vårt rum. Efter solnedgången går vi än en gång till stranden men den här kvällen är det fullt party. Alla dansar, och vi också. I flera timmar. Jag har sällan varit med om så många låtar jag gillar på samma kväll. Vid halv fyra börjar vi känna oss trötta och drar oss hemåt. Jag vet inte om ni testat dansa på stranden men jag kan upplysa er om att det är betydligt mer uttröttande än på golv. Speciellt i 27grader. Om jag trodde att fredagen var perfekt så var lördagen några steg bättre!
Söndagen inkluderar sovmorgon och packning. Jag vill inte lämna mitt paradis, med ingen telefon, fint sällskap, underbar miljö och fantastiskt väder. Jag vill inte. Vi hinner med 1.5 timmes tur med en båttaxi till nya stränder och mer snorkling innan vi åker hem. Sista stoppet är vid en liten brunn med "blessed water". Nadia håller i en bunke och häller vatten över mig. Jag skriker som en liten flicka av det kalla vattnet. Strax därpå berättar hon att nu kommer jag att gifta mig inom ett eller två år. Det känns väl lite väl snart?!
Imorgon kväll åker jag hem till Sverige. 15 timmar flyg, men det är väl ingenting. Ses snart Sverige!
