The argyle

Onsdag och min sista kväll i Sydney. Imorgon åker jag till Adelaide innan jag åker vidare till KI igen. På kvällen går jag till the rocks, och baren the argyle, där de på onsdagar har latinokväll.

När jag var ute och socialdancade i Sydney i augusti förra året hade jag en så underlig batachatadans med en kille Jag förstod alltså ingenting av vad jag skulle göra och tyckte bara det var konstigt. Det bör tilläggas att jag då bara gått på två lektioner och knappt kunde någonting heller. Den här kvällen kommer samma kille upp till mig och jag säger att jag inte är lika duktig som honom. Vid det här laget har jag bara gått på kanske fem lektioner sammanlagt men har socialdansat en del åtminstone. Han svarar med ett leende att så länge jag ler spelar det ingen roll hur jag dansar. Jag tycker alltid det är lika kul att på sådana här ställen, är så gott som alla nyktra och det är ytterst få som flirtar och är ute efter något mer än bara dansa och ha roligt. Det här blir kvällens bästa dans. Jag har hur kul som helst, trots att jag fortfarande knappt har koll på hälften av vad han gör och än mindre på vad jag själv gör. Men roligt är det! Helt fantastiskt. Det blir en sen natt, senare än jag tänkt mig eftersom jag ska upp vid halv sex och ta mig till flyget. Men det är värt det, så himla otroligt värt det! 

Establishment

Tisdagar är definitivt en bra dag i Sydney. På dagen träffade jag Sam, som jag brukade jobba med förut, och hennes familj. Efter det träffade jag Juan David, en gammal rumskamrat till Raj, från Colobia och hängde lite med honom.  Tisdagar är bra för att då är det både batchata och kubansk salsa på min dansskola. Så idag var jag på två batchatalektioner, och sedan var det några som skulle till Establishment som på tisdagar har latinokväll. Jag följde med dem dit och övade på våra nyinlärda moves. Finns det något roligare än att dansa? 

32

På måndag kväll åker jag med Ash hem till honom, möter upp Raj och några till som jag inte träffat tidigare. Äter indisk mat och går till Civic för att lyssna på ett reaggeband. Trevligt att mötas upp igen innan jag lämnar Sydney!

Jag har dessutom flyttat in i ett jätterörigt vandrarhemsrum. Lara skulle nämligen bo hos sin pojkvän några dagar och även om jag såklart fick bo hos henne så kändes det fel om inte hon var där. Jag bor nu i ett 32-bädds rum och killen som har sängen under mig är sjukt rörig. Som tur är, är han också trevlig nog för att jag ska ha överseende med hur det ser ut och bristen på plats för mina saker. 

BBQ

Jag och Lara åker och hälsar på hennes föräldrar på förmiddagen, och får någon supergod Iransk efterrätt. Vi sitter med dem ett tag och pratar, och sedan åker vi mot en liten sjö för att grilla och titta på utsikten. Jättemysig dag! Jag är så väldigt tacksam över att ha flyttat in hos Lara några dagar. 

Mardi Gras

Idag är det Mardi Gras, vilket är som Pride festival antar jag. Förra året jobbade jag under Mardi Gras så i år hade jag bestämt mig för att gå. Det är också samma dag som den stora festivalen i Indien som jag egentligen ville vara på den här dagen, så någonting som ersätter den passar ju bra. Lördagar är det Rueda mellan 2-4 och paraden börjar vid 7. Alla har sagt till mig och de jag tänkt gå med att vi måste vara där i tid för att kunna se något. Efter två timmars intensiv dans är jag dock genomsvettig (och det fanns inte på kartan att skippa dansen för paraden) och tänker att jag skyndar mig hem för att ta en dusch först. Mina lektioner är på samma gata som paraden sedan kommer att vara. Redan när jag lämnar dansstudion vid 4.15 är det helt fullt. Jag inser snabbt att möjligheten för att se paraden redan är för liten. Så jag åker ändå hem, duschar och tänker att jag får nöja mig med att gå ut på Oxford street senare på kvällen. Vid sex är jag tillbaka på Oxford och försöker hitta en plats. Det är mycket riktigt omöjligt. Jag möter upp James, Christina, Sunny och Benny, samma gäng som jag gått Bondi-Coogee med, och vi bestämmer oss för att gå hem en sväng och sen gå ut. Dock får jag väl säga att gruppen idag var extremt tråkiga och när vi äntligen tar oss ut, alltför sent enligt min åsikt, så är det nästan omöjligt att ta sig till Oxford St då alla är på väg därifrån. Jag går för att möta upp Lara som varit med en grupp vänner någon annanstans och så åker vi hem. Failad kväll. 

Lara

Jag, James, Christina & Sunny som jag blivit vänner med på mitt vandrarhem, går Bondi-Coogee walk. Jag har ju gjort det tidigare, och det är en sjukt vacker väg att gå. Man följer kusten hela tiden och passerar flera olika stränder. Vi stannar vid en av dem och grillar, majs, kyckling och känguru. Jag skippar kängurun; det känns fortfarande alltför fel efter att ha matat bebiskängurur i flaska. Som att äta hund ungefär, det skulle inte falla mig in. Riktigt trevligt, även om det blir lite stressigt hem för en dusch inför kvällen.

Fredagar är en av mina favoritdagar. Då är det nämligen kubansk salsa, och inte LA style. Av någon anledning blir jag dock alltid lika generad när jag kommer dit och ser mina lärare, för jag vet att jag många gånger gått på lektioner långt över min kunskap, och det känns som att jag gör bort mig varje gång. Detta även fast jag så många gånger hört att jag är duktig. Så idag, när jag kommer dit, och ser dem känner jag hur mina kinder blir blossande röda. Precis varje gång är det samma sak, och jag överväger på riktigt att gå därifrån trots att jag älskar det så. Självklart stannar jag, precis som alla andra gånger.

Den här fredagen blir dock lite extra bra. En av Alis kompisar, Lara, ska nämligen hämta upp mig efter dansen och så ska jag bo med henne över helgen. När hon hämtar mig är jag förstås lite nervös, då jag aldrig träffat henne tidigare. Det visar sig vara helt i onödan då vi direkt klickar och har hur kul som helst ihop. Vi åker för att äta middag, berättar historier och skrattar tills vi gråter. Helt fantastiskt! 

A month of love

Jag, Raj och Max hade egentligen bestämt att åka till stranden på dagen men när Wilson och Gita ville ses över lunch så väljer jag att träffa dem istället. De bjuder på jättegod japansk mat, och sen kollar vi in Paddys Market. Jag köper, enligt tradition, mangos och njuter till fullo! På eftermiddagen däckar jag ett par timmar av trötthet och sedan går jag ut för att träffa Dan och lyssna på latino-musik! Han har gjort illa sig och kan därför inte dansa, men det är nog så trevligt ändå. När jag går igenom Darling Harbour hemåt mitt i natten, tittar på alla hjärtan som lyser i rött, lila och rosa, i ära till helgens Mardi Gras med texten The month of love, känner jag än en gång en sådan tacksamhet över att vara just jag. 

Fördomar

När jag ska till att kliva på planet i Malaysia står det en kille framför mig med svenskt pass. Han ser dock inte speciellt svensk ut, med sitt mörka hår och bruna ögon. Ni vet när man kliver på flygplanet kollar personalen på ens pass lite snabbt och säger välkommen? Nej, här tog de hans pass, skannar det med någon slags maskin, ber om ett till leg, ber honom prata svenska för att bevisa att han är svensk. "Hej, hur mår du?", är vad de ber honom säga. Det är komiskt eftersom vakterna är malaysiska och inte har en aning om han pratar svenska, danska, tyska eller ryska. När jag pratar med honom efteråt berättar han, på flytande svenska utan minsta antydan till brytning (han låter som vilken skåning som helst), att han är född i Irak. Att han flyttat till Sverige som sjuåring, och har samma problem i alla länder. I Singapore höll de honom i sex timmar innan de till sist släppte in honom i landet. Nu var han sjukt orolig för att ta sig in i Australien, som är så känt för att vara hårda i tullen, så jag säger att jag kan gå med honom. Till sättet att prata och alla ansiktsuttryck påminner han mig hemskt mycket om Love, så jag vill bara krama om honom när han är så uppenbart nervös.

När vi landat är klockan elva på förmiddagen. Efter att ha hittat varandra igen, ställer vi oss i kön till passkontrollen. Mannen i luckan ser att vi pratar och skrattar och frågar om vi är i samma sällskap. Benjamin och jag går fram tillsamman och ger honom våra pass. 20 sekunder senare är vi igenom passkontrollen med respektive stämplar och ett "welcome to Australia". Asså, jag älskar dig! 

Då han är här på sitt working holiday visa, och britten han ska bo hos jobbar till klockan fyra, visar jag honom runt lite, vart man öppnar bankkonto och vi skaffar Australienska telefonnummer. Efter några timmar möter han sin kompis och jag hittar ett hostel och checkar in. Egentligen är jag helt slut, då vi burit runt på vårat bagage hela dagen men jag lyckas ändå duscha snabbt och ta mig till en salsalektion på kvällen! Jag har saknat denna frihet.

På kvällen hämtar Raj upp mig och jag åker till hans och Max hus. En av deras pakistani vänner kör mig hem, och jag konstaterar att hur mycket jag än försöker att inte ha fördomar, så är det jävligt svårt att låta bli när folk konstant bevisar hur sanna de är. 

Time to go

Sista dagen, och jag är inte alls sugen på att åka. Jag letar efter lite presenter på dagen (hittar inga), tar en manikyr och pedikyr, och sedan väntar jag på att grabbarna ska sluta jobbet. De slutar rätt sent och det blir sjukt stressigt till flygplatsen. Vi åker i alla fall dit och äter middag där ihop. Jag vill verkligen stanna. Kramar om dem flera gånger. Precis som alltid är det blandade känslor, för det ska ju bli kul att komma till Australien igen också. 

Safuan & Syefik

Dagens mest underliga: Jag är på ett stort shoppingcenter och en man på ca 55 år kommer fram till mig och erbjuder sig att köpa vad jag än vill ha på hela stället. Jag frågar varför och han svarar ärligt "för att jag vill ha sex med dig". Eh... nej. "Men du får 2500 kr av mig!" Nej. "Jag ger dig mer..!". Jag har redan börjat gå därifrån. Asien, sluta försöka prostituera mig. Det är inte första gången.

Det är dagen innan jag ska lämna Malaysia. Vid det här laget trivs jag alldeles för bra i landet och hos Ali och Jenn. Jag är inte sugen på att åka överhuvudtaget. Det är bestämt att jag ska flytta hem till Safuan, som jag känner Ali igenom. Han har flyttat till en ny lägenhet och vill absolut att jag ska bo hos honom minst en natt. Hans nya lägenhet är superfin och vi satt upp och pratade till tre på natten.

Vi fem, Ali & Jenn, Safuan och Syefik går ut för att äta mat på kvällen. Killarna beställler en massa mat jag aldrig tidigare provat. Chickenfish, stingray, bamboo snails, fish eggs och sedan beställer jag kyckling för att vara på den säkra sidan. Stingray var helt okej faktiskt. Men kom igen, sniglar?! Jag spottade ut dem. Det var det enda jag inte ens klarade av att svälja. Fruktansvärt. Jag mår illa bara av att tänka på det.

CAMPING

Så dagen är här. Lördag morgon. Fredag kväll umgås vi några stycken hemma hos oss; Jennifer och några av hennes vänner spelar blackjack medan jag, Ali och hans vänner sitter och pratar till sent på natten. Nu är det lördag morgon och jag vaknar yrvaket och tror att jag försovit mig. Jag vaknar dock förstå, så det är ingen större fara med tiden. Vi packar i ordning, hämtar upp Nima och sedan är vi på väg! Mot djungeln.

Väl framme slås vi av hettan. 2.5 att gå dit vi ska campa, till ån. Med två nedförsbackar och i övrigt bara uppför. Jennifer vill en period vända och gå hem, men jag är väldigt glad att hon väljer att följa med! Väl framme kliver vi i ån direkt. Det är otroligt svalkande efter en lång svettig hike med all packning. Jag tog dessutom Jenns packning till och från för att göra det lite lättare för henne. Vi sätter upp tält, startar en liten brasa och grillar och pratar till sent på natten.

När jag går där, på väg upp mot ån, kan jag inte låta bli att slås av hur fantastiskt det är. Solen lyser men djungelns träd skyddar bra. Då och då kommer en vind och tar bort den värsta värmen. Jag tänker på Sverige och hur tacksam jag är att vara precis där jag är, trots alla uppförsbackar. I bakgrunden hör jag fåglarna kvittra och aporna skrika till varandra.

På natten går vi med våra pannlampor och tittar oss runt. Vid floden hittar vi en söt groda och leker med kameran och bilderna. Jag hör fortfarande aporna och inser hur overkligt det egentligen är. Lite orolig är jag över att springa på en orm i mörkret, men oron ersätts snabbt av alla andra känslor.

Nästa dag leker vi i vattnet, äter både frukost och lunch vid vårt camp och jag vill verkligen inte åka hem. Jag bönar och ber Ali om att vi ska stanna en natt till, men dels har vi ingen mat och dels så jobbar de tre följande dag. Det här var en sådan fantastisk höjdpunkt av Malaysia!