Idag har jag jobbat några timmar. Mitt "nya" jobb verkar bara vara 3-4 timmar om dagen, vilket för tillfället känns otroligt skönt. Det ger mig tillräckligt med inkomst för att betala hyra, busskort och mat plus eventuella små aktiviteter. Även om det inte ger mig någon möjlighet att spara speciellt mycket, så ger det mig tid att faktiskt se Sydney ordentligt innan jag lämnar staden. När vi kom hit var vi för fattiga för att åka runt speciellt mycket och sedan vi fick jobb har vi jobbat rätt mycket. Nu känns det bra att ha både tid och ekonomi! 

Så idag städade jag lägenheten när jag kom hem, åt middag och sen gick jag, Stina och Wilson på bio. Efter det åkte jag och Stina med vår rumskompis Raj och hans kompis Daniel till Brighton, en förort till Sydney. Raj visade oss var han jobbade och sen åt vi middag. Klockan var vid det här laget tio på kvällen och det var mörkt, men vi kollade in stranden ändå vilket var rätt trevligt. 

Manly Beach!

Jag, Stina, Nat & Wilson var lediga så vi bestämde oss för en dagstipp till Manly Beach.

Vi tar en kryssning dit och lämnar staden bakom oss.

Operahuset, bron och staden långt där borta.

Solen sken och stranden var bra. 

Jag gillade Stinas solkräm på Nat; han fick en annan hudton med den.

Vi badade, lekte med vågorna och kastade boll i vattnet. Solade, åt lunch och njöt av fin sommar. Jag och Stina gick till ett svenskt café som ligger i Manly, men blev nog båda rätt så besvikna. Det fanns knappt något vettigt och priserna var (som väntat) rätt höga. Himla fin dag ändå! 

Soundwave

Idag har jag haft min första helt lediga dag på över 3 veckor. Detta firades med en sovmorgon till klockan elva (det var helt fantastiskt!) och sedan en festival följt av några cider med grannarna.

Panic! at the disco var absolut bäst och jag skulle hemskt gärna se dem igen. Det var lite annorlunda att gå på festival här, jämfört mot Sverige. Att man fick dricka alkohol vart som helst och inte bara i öltält var ganska väntat. Att banden både började och slutade i tid, och att hela festivalen slutade redan klockan tio var mindre väntat. Mest förvånad blev jag dock över att jag kunde komma mitt i en spelning och ändå ta mig nästan längst fram helt utan att knuffas eller trängas. Det var inte heller någon som ville ha moshpits eller annat trams heller. Helt fantastiskt! Jag stod så nära scenen att jag kunde se detaljer på tatueringarna de hade och rynkorna i ansiktet. Jag önskar att jag kunde göra om gårdagen.

Randwick Space

Idag stängde hotellet där Stina och jag jobbar. Jag hade nog mitt snabbaste 10,5-timmes pass någonsin, då det var så mycket att göra att jag inte hann känna efter eller tänka speciellt mycket. När vi var klara vid sex-tiden så gick vi, ägarna och våra manager och tog några drinkar och åt mat. Trevlig avslutning på jobbet, men jag önskar verkligen att hotellet inte stängt för säsongen då jag trivts så himla bra där.

Jag åkte på utflykt och hittade en skog. Kan inte minnas senast jag såg så här många träd! Clara var en lycklig tjej. Tills hon insåg att det började bli mörkt och säkert fanns både ormar och spindlar där. Hon blev då smått orolig och åkte hem. 

Det är så ovanligt att se en plats där man kan återvinna att jag var tvungen att ta kort på det. De sorterar INGENTING i det här landet. Börjar bli van, men... Det känns ändå lite fel att slänga glas med papper och mat. 

Jag har också beslutat att det är dags att lämna Sydney efter att mitt jobb tar slut. Fyra månader i en stad får räcka och jag är trots allt ganska intresserad av ett andra års visum. Farm work, here I come! Eller ja... I mitten på mars någon gång. 

Vår rumskamrat Raj bjöd på shots... 

Och hemskt god mat, de där indierna kan verkligen laga mat!

Jag vet inte hur jag lyckats få till det ljuset men... det gjorde jag visst. Det var nog inte bara vi som uppskattade maten!

Den senaste tiden har jag varit rätt dålig på att uppdatera vad vi håller på med. Vi gör trots allt lite mer än bara jobbar.

En kväll var vi till en arkadhall, vilket var förvånansvärt roligt! Det roligaste var när jag och Karin spelade något med 3d och vind som blåste oss i ansiktet och grejer, som gick ut på att döda zombies. Riktigt kul! 

Vi tittade på paraden som var för det kinesiska nyåret, hästens år. 

Vi och några vänner gick ut och tog några drinkar i Darling Harbour. 

En dag när jag slutade tidigt åkte jag till stranden. Så himla mysigt, fint och underbart! När jag kom dit ringde jag Karin för att kolla var hon var och då hade hon precis kommit hem från samma strand. Dålig tajming! 

Jag får avsluta med ännu en arbetsgrej. Jag har skaffat ett tredje jobb. Även det ett städjobb, och eftersom mitt första jobb snart är slut så tänkte jag vara ute i god tid så att jag slipper vara arbetslös. Kommer jobba väldigt mycket kommande veckor! 

Gösta

Jag vaknade i morse efter att ha drömt mardrömmar hela natten. Jag vaknar till ett meddelande av min mamma, som gör att jag känner mig så fruktansvärt hjälplös.

Då och då får jag frågan om jag inte har någon hemlängtan, eftersom jag ändå varit borta så länge. Faktum är att överlag så är det få saker som jag saknar, eftersom jag är så upptagen med vardagen här, även om jag självklart slås av saknaden till min älskade familj, mina kusiner, hundarna, vänner och det fantastiska liv jag hade hemma också. Men som sagt, ofta är jag alldeles för upptagen med nuet för att ens fundera på saken. 

Idag däremot; jag har nog aldrig känt en sådan hemlängtan som idag. Om jag bara kunnat åka hem om så bara för ett par timmar, för att kunna krama om min mamma och mormor extra hårt, så hade jag gjort det. 

Jag vaknar till meddelandet att min gammelmorfar har gått bort. Även om jag vet att han var gammal och inte mått strålande, så fanns det ändå något i mig som intensivt hoppades att han skulle finnas där när jag kom hem. Känslan av otillräcklighet i morse var slående. Känslan av att "jag borde vara i Sverige" infann sig automatiskt. Hela dagen har jag haft ont i magen, inte kunnat fokusera ordentligt på något av mina jobb och när jag slutade halv åtta stannade jag en halvtimme till bara för att slippa gå hem till mina tankar. Jag känner mig nämligen väldigt skyldig, för att jag inte hälsade på honom speciellt ofta. Jag är ledsen för att jag inte tog mig tiden, eftersom det numera inte ens går, hur mycket jag än skulle vilja. Och jag tror inte att jag är ensam om att känna att jag inte spenderar tillräckligt mycket tid med släktingar. Jag känner mig också skyldig för att jag inte är hemma och tar hand om min mamma just nu, jag känner mig ledsen för henne och mormors skull. Jag känner mig också skyldig för att jag är här, har roligt och knappt tänker på vardagen i Sverige. Kanske försöker jag att inte tänka på den; för att slippa oroa mig, för att slippa ångesten och hjälplösheten. Det är alltför få saker man kan påverka från andra sidan jorden.

Det känns så väldigt trist att man lurar i sig själv att det alltid kommer finnas tid, eller åtminstone så gjorde jag det. Att man inte orkar eller har tid idag, att man har mycket med annat. Kan skjuta upp det till imorgon, eller dagen efter det. Jag hoppas att jag minns den här känslan och utnyttjar tiden bättre när jag kommer hem. 

Macca's har börjat med hemkörning i vissa delar av Sydney. Jag har en känsla av att vi diskuterat det för länge sedan hemma i Sverige, mamma? Hemkörning på Mcdonalds. 

Australiensare är stora väldigt fan av smeknamn. Väldigt. Så istället för att kalla det Mcdonalds så kallas det Macca's. Till och med Mcdonalds själva har snappat upp det här och har en del skyltar och reklam som säger Macca's istället för Mcdonalds, vilket jag tycker är lite roligt.