2

Karin har på fredag en intervju på IKEA; hur spännande är inte det?!

Jag var idag på en 2-minuters intervju på Cotton on (typ som H&M) och en timme senare ringer de och säger att jag fått jobbet. Extrajobb inför jul och nyår. Har officiellt sett två jobb nu!

Städ

Idag hade både jag och Karin våra första dagar på respektive städjobb. Jag började klockan åtta på ett nyöppnat hotell. Min manager Carolin, gav mig två rum som någon annan redan hade städat och bad mig fixa vad de missat. Saken var bara den att jag inte fick reda på vad som var gjort fel. När jag blev uppringd igår sa mannen mycket riktigt att jag skulle få göra en "trial day" idag, och det här var väl mitt test. Skönt nog klarade jag det och hittade till och med ett par saker som Carolin själv missat. Ett par timmar till senare var jag på väg hem, och jag börjar igen klockan tio imorgon. Jag har nog aldrig varit så glad över att städa.

Karin gick en stund innan mig till jobbet och kom hem lite senare än mig. Jag tror att mitt jobb var lättare än hennes, men det är skönt att alla tre har ett jobb nu i alla fall!

Jobb

Idag fick jag ett väldigt deprimerande telefonsamtal av Sim, mamman i au pair familjen. De hade valt någon annan, av det skälet att jag inte hade någon erfarenhet medan den andra tjejen hade det. De hade nämligen haft en au pair tidigare i bara tre veckor som inte heller hade erfarenhet och det hade slutat dåligt. Jag var helt förstörd en timme eller så, eftersom jag varit så säker på att ha fått det. Det här gjorde också att jag kände ett tvång att söka jobb jag verkligen inte vill ha, bara för att jag behöver ett jobb. Efter ungefär en timme ringer en man och frågar om jag kan jobba imorgon, med att städa på ett hotell. Jag blev genast mycket gladare, då jag inte alls har något emot ett städjobb. Så nu sover jag, nöjd med klockan ställd tidigt och något vettigt att göra imorgon!

I love you

Idag på eftermiddagen träffade jag hela familjen. Flickorna, Sienna och Valentina, var hur söta som helst. Så otroligt väluppfostrade! De visade mig runt, jag och flickorna spelade spel och de visade mig målningar som de gjort. Under tiden lagade mamman middag och efter att ha ätit så tittade vi lite på tv. Ungarna älskade mig och sa att de ville att jag skulle vara kvar. De bad också flera gånger sin mamma om att få mig som au pair. När jag skulle gå hem efter ett par timmar så ville inte Valentina släppa mig och så sa hon "I love you!". De hade också en liten valp på fyra månader. Jag hade hur kul som helst med tjejerna och valpen! Troligen börjar jag på måndag!

Nytt hem

Karin och Stina har officiellt flyttat in i nya lägenheten. Jag har skjutit upp det några dagar, tills dess att jag vet om jag får au pair jobbet eller inte. Imorgon eftermiddag ska jag träffa barnen och pappan, och jag hoppas verkligen att det går bra! Jag är nog lite nervös för jag har drömt hela natten om mötet, med den ena konstigare än det andra händelsen. Dock har det alltid slutat bra, med att jag får jobbet.

Nu kom Stina precis hem från en intervju och berättar att hon fått jobb! Grattis Stina!

We heart IKEA

Vi tog en utflykt till IKEA! 

Det här skylten mötte oss vid ingången, och det står tex "köttbullar" på svenska på den. Det kändes som hemma!

Vi köpte kanelbullar. Jag kan inte minnas att bullar någonsin varit så gott! 

Vi köpte också lösgodis, vilket inte finns i Australien i övrigt. 120 kr/kg, billigt och bra... Men oj så gott! Vi rullade ut från IKEA när vi skulle hem.

Barnflicka?

Jag insåg efter att ha pratat med mormor i morse att jag glömde skriva om hur det gick med walkers/reklamjobbet. Efter att ha skrivit ett sms dag nr. 2 och inte fått svar alls, valde vi att företaget kändes för oseriöst för att bry sig i.

Idag tog vi en promenad till ett turkiskt café där vi känner killen som jobbar. Då det tog närmre en timme att gå dit, vilket inte vi riktigt räknat med, fick jag en smula bråttom till au pair intervjun jag hade idag. Jag kom i tid, även om det var knappt. Intervjun var placerad i en liten italiensk skobutik, då familjen i fråga äger tre skobutiker. Kvinnan, Simonetta, var jättetrevlig och det verkar otroligt bra. 1,5 timme senare är jag på väg hem igen, med bestämmelsen att vi hörs imorgon och bestämmer en tid för mig att träffa barnen. Arbetet betyder ca 35 timmar i veckan och går ut på att leka med två flickor på 4 och 6 år, samt lätt matlagning och städning. För det så får jag ett eget rum (med havsutsikt, blev jag tillsagd), mat och 200 dollar (ca. 1300 kr) i fickpengar i veckan. Det är inga enorma pengar vi pratar om, men det verkar onekligen som något jag skulle trivas med.

I övrigt så gick intervjun från igår också väldigt bra, ett lagerarbete. Jag vet ärligt inte vad jag hoppas på mest. Fördelarna med lagret är ju att jag får mer pengar (ca 550 dollar i veckan) och jag kan bo med Karin och Stina i stan. Familjen bodde en bit utanför, kanske 45 minuter med buss. Dock 15 minuters promenad från stranden, vilket i och för sig känns helt fantastiskt i sig! En annan fördel med lagret är att det är 9-5 jobb, istället för morgon och sedan kvällsarbete. Samtidigt verkar familjen väldigt fin och jag har saknat lite natur. Nåväl, vi får väl se.

Karin har inte fått något svar än från sitt jobb, vilket är trist. Stina har fått en intervju på torsdag. Det går framåt för oss! Snart har vi nog jobb alla tre. 

Längtan

Jag längtar tills på torsdag när vi ska få flytta in i en lägenhet. Längtar efter att ha ett hem en längre tid, att inte packa backpacken var tredje dag. Längtar efter att ha en soffa, längtar efter att ha wifi som faktiskt fungerar längre än ett par minuter åt gången. Igår när vi återigen bytte hostel och rum, kände jag ett stort behov av ovanstående. Att det dessutom bor en man här som jag inte alls gillar, gjorde inte känslan mindre påträngande.

Men mest av allt längtar jag efter ett jobb. Jag vill ha en inkomst, en rutin. Något som gör att jag inte varje dag känner "vad ska vi göra idag då?" när jag vaknar, utöver vetskapen att jag behöver söka jobb.

Idag har jag en jobbintervju på ett lager, och Karin är i skrivande stund och provjobbar på ett dekorationsjobb. Jag har också en au pair familj på g som verkar väldigt gullig.

Lägenheten är snart här, och jag hoppas att jobbet är det också.

Det kan inte alltid gå på räls antar jag. Vi fick inte jobba idag, för de hade personal redan. Karin blev tillsagd att hon skulle få jobba, och då ta ett tåg tjugo över fem på morgonen dit. Vid fyra på morgonen fick hon ett sms med meddelandet "känner mig dålig så jag kanske inte jobbar idag. Stanna hemma du." av chefen. Det känns inte allt för seriöst det här. Nu sitter vi igen och väntar på att få veta om vi får jobba imorgon eller inte. Håll tummarna för oss!

Reklam

Det var en otroligt hård intervju. Vi fick, tillsammans med kanske 15 personer till, gå in i ett rum och höra vad arbetet handlade om, hur man fick betalt osv. Sedan fick vi fylla i anställningskontrakt. Imorgon börjar vi, tidigt på morgonen och med en i genomsnitt 7 timmar lång promenad i någon förort och delar ut reklam. Jag är dock lite orolig över att det inte ska vara värt pengarna, då vi får betalt per område som är gjort och inte per timme. En inkomst vore dock bra, så vi ger det ett försök i alla fall medan vi söker efter bättre jobb. 

Vi har förresten hittat en lägenhet som vi ska flytta in i den 21 november. Inte en helt egen, men det är vi och fem personer till som bor där. Fyra tjejer i ett rum och fyra killar i ett annat, sen kök och vardagsrum. Det ska bli så skönt att slippa 10+ dorms ett tag! 

Walkers wanted

Idag ska vi på intervju, för det väldigt komplicerade jobbet att dela ut reklam. Är nästan orolig att vi inte har kvalifikationer nog!

"she is pissed!"

På såna här resor får man ibland sjuka upplevelser som sedan kan bli roliga historier. Har jag hört. Jag har de senaste nätterna vaknat flera gånger och fryst, av det enkla skälet att det inte räcker för mig med en liten filt, vilket är vad vi fått här. Jag behöver ett täcke för att kunna sova bra. Så jag vaknar till och tar på mig mer kläder ganska ofta. Även denna natten vaknar jag, ganska standard vid klockan tre. Hinner tänka att "nej, det är inte tillräckligt kallt för att det ska vara värt att dra fram mer kläder. Jag kan somna om.". Jag vänder på mig och slås av ett underligt ljud. Det här stämmer inte, det är något som är fel.

Jag slås av den sjuka sanningen, en man står och kissar i vårt dorm. På mina fötter! Det är mannen som sover i sängen bredvid mig som står där, antagligen full eller hög. Spontant så frågar jag honom vad han håller på med, varav han svarar "I'm working". Jag svarar att "no, you are most definitely not working. You are peeing on me!". I en kort sekund funderar jag på hur sjutton jag ska lyckas väcka Karin utan att väcka resten av de 11 personerna som sover i rummet. Jag tänker att Karin kan hjälpa mig med det här. Jag fortsätter med att försöka väcka honom, han verkar gå i sömnen, varpå killen som har sängen ovanför mig vaknar. En minut senare är nästan alla i rummet vakna.

Eftersom jag i chocken inte riktigt vet hur jag ska bete mig, kommer en dansk kille, Mattias, fram och tar kommando. Jag går tacksamt iväg och duschar. En brittisk tjej tänder lampan, dansken försöker få killen att städa. Jag står där i min handduk och vet inte alls hur jag ska bete mig. Jag och Stina skrattar lite redan där åt situationen, medan den brittiska tjejen som sover på andra sidan mannen har lätt panik. Hon vill inte sova där ifall han skulle göra något sånt igen. Efter en liten stund vaknar Karin till; hur hon kunnat sova igenom allt förstår varken jag eller hon.

Ännu en stund senare har den brittiska tjejen och Mattias gått ner och kollat receptionen, som är stängt och killen i fråga har nästan gjort ett försök att städa. Han är uppenbart borta och somnar trots att vi (läs: dansken) försöker få kontakt med honom. Jag får låna en sovsäck och tar en annan säng, och så försöker vi sova igen allihopa.

På morgonen tar jag och Mattias med killen ut i korridoren för att prata med honom. Min backpack värd 1500 kr + alla kläder i är också i stort behov av tvätt. Han påstår sig inte komma ihåg någonting av natten, men ber om ursäkt och säger sig vilja gottgöra mig. När jag upplyser honom om att min backpack är värd 300 dollar och att jag vill ha en ny, tvärvänder han. Helt plötsligt vill han inte alls. Däremot föreslår han att tvätta den för hand, något jag inte alls känner mig trygg med. Vi bestämmer att kolla efter en kemtvätt, och att han ska betala tvätten av mina kläder.

Saken är den att jag den här morgonen har en jobbintervju för ett nanny-jobb, och inte alls har tid att se till att han faktiskt inte bara sticker och byter vandrarhem. Karin och Mattias erbjuder sig att hålla ett öga på honom och se till att väskan blir ordentligt tvättad medan jag är borta. Den brittiska tjejen har varit nere i receptionen och sett till att få byta rum, varpå en av de anställda kommer upp och frågar vem det var som kissade i en säng. Killen i fråga säger att det inte hänt alls, varpå Karin argt säger att "jo, det var han! Alla i rummet såg det!". Han blir självklart utslängd från vandrarhemmet.

Mer eller mindre hela den här dagen har gått åt att krångla med betalning osv, då han inte alls varit medgörlig. Hur man kan skämmas så lite över något sånt, det förstår jag inte. Hade jag gjort något i den nivån av skam, hade jag nog betalat och stuckit på en gång. Karin pratade med mig i telefon när jag var på väg hem, och sa att "Clara is on the way home now. She is really pissed!", vilket kanske passade situationen lite för bra. Hon, Stina och Mattias gjorde mer eller mindre allt det jobbiga med honom och jag är väldigt tacksam över att ha så fina vänner. Rasande, tror jag ordet var som Karin använde för att beskriva hur hon kände för situationen. Det hela slutade, efter mycket om och men, med en tvättat backpack och tvättade kläder.

Det här är nog det underligaste jag varit med om.

Coogee beach

Idag var vi på utflykt över lunchen till Coogee beach. Det var en smula blåsigt, så jackan var förvånansvärt användbar. För en vecka sen, tänkte jag slänga den. Jag tänkte att "jag har ju inte använt den på 8 veckor, och det kommer inte bli kallare. Varför ska jag spara den?". Där, på stranden, var jag ganska tacksam för att ha den kvar i packningen! Trevlig utflykt, trots vinden!

Gumtree

Vi tänkte åka till Manly Beach idag, då det finns ett svenskt café där som vi tänkte besöka. Sedan såg vi att det bara var 16 grader så planerna ändrades snabbt. Manly får vänta till på torsdag då det ska bli bättre väder. Så idag, precis som igår, hänger jag med Gumtree.com.au. Det är en sida ungefär som Blocket, med den skillnaden att det i samma veva är platsbanken.se också. Jag söker jobb i mängder och försöker hitta ett bättre (och framför allt billigare) boende. Önska mig lycka till.

Sydney

Bussresan till Sydney gick förvånansvärt bra och kändes inte allt för lång. Nu har vi varit här några dagar, firat Stina och kollat runt i stan. Det börjar bli dags att söka jobb och hitta ett mer permanent hem. En av dagarna var vi till Operahuset och jag hade jätteroligt med alla foton vi tog. Stina sa att det blev närmre 200 bilder så jag tänkte lägga upp några här. Jag måste erkänna mig bortskämd med värmen då jag tyckte det var kyligt med bara 20 grader den dagen. 

Stina var arg på båtarna som var i vägen för hennes bilder.

Vi hade roligt.

Jag tyckte att det var en schysst idé att ha mitt finger med på Stina och Karins bilder också...

 Som sagt...

Reklam för "beautifully Swedish" rekordelig cider som vi såg på vägen hem.