60s

Jag åkte med Hannah till Kingscote, vilket är den största staden på ön med hela 2500 invånare. Carol fyller 60, så hon har en fest ikväll som jag är inbjuden till. Det är tema "your favorite era", och jag tänkte gå som hårdrockare. Eftersom jag inte längre har några såna kläder med mig i min ryggsäck så tänker jag att second hand shoppen i stan säkert har något! Jag blev lite besviken men gjorde så gott jag kunde. Hannah och jag tog en kaffe/smoothie vid ett sött litet café och jag njöt av varje sekund. På vägen hem stannade vi vid KI Spirits, som gör likörer, gin och vodka. Vi fick en del smakprover och Hannah köpte lite presenter till sin familj, då hon snart ska åka hem. Festen på kvällen var rolig, vi dansade en hel massa pardanser som jag aldrig hört talas om, lekte lekar och åt sjukt god mat.

Satt kvar häromkvällen med Dave, Daniel och John och grillade fisk i elden och de la in potatis också. Fisken smakade bra med potatis har jag fortfarande inte lärt mig att äta. Så himla rolig kväll! Igår däremot så trodde jag att jag slutat vid sju, men så kommer Daniel (min chefs son) och säger att han har mer jobb åt mig. Jag och John är var till ett på natten och sorterar boxar och trams. Var så trött när jag kom hem att jag dog lite! 59 timmar, totalt förra veckan. Kan jag klaga på min lön? Nej, inte det minsta! Återigen, hur kunde jag stanna hos Paul så länge?

När jag jobbade för Paul Stanton, så lärde jag känna en jättegullig kvinna vid namn Carol Houseton. Hon och hennes man, också vid namn Paul, har tagit otroligt bra hand om mig och varit jättefina! Idag hämtade Paul upp mig efter jobbet och så åt jag middag med dem. De har skojat om att vara mina aussie parents, och säger att om jag någonsin behöver hjälp med något så finns de här för mig. Så söta!

Jag förstår inte för mitt liv hur jag stod ut med Paul i 8 veckor, när jag kunde haft det såhär bra hela tiden. När jag åkte till Kangaroo Island så hade jag pratat med Peter i telefon, men tänkte att en wildlife park lät som mer kul än potatis. Det var det också, om man bortser från Paul...  Jag valde uppenbarligen fel. Här har jag roligt, vi sitter ofta kvar och pratar i flera timmar och sällskapet är jättebra! Jag har också börjat försöka lära mig att dricka öl, även om det går lite sådär. Min chef köper nämligen öl i mängder och bjuder på varje kväll, så det vore väl lämpligt om jag ville dricka det istället för att köpa något eget, haha. 

Ronnie gillar verkligen hur jag jobbar när vi står "på bordet" som det kallas, så jag får mycket beröm. Peter har idag lovat mig att jag ska få låna en bil av honom, så jag kan kika runt lite på ön. Så himla fantastiskt! 

Potatis

Som de flesta som känner mig vet, så är jag inget stort fan av potatis. Hade första dagen av faktiskt arbete idag och det bestod mer eller mindre bara av att rensa bort "dålig" potatis. Jag stod bredvid ett band där en hel massa potatis kommer åkande och jag ihop med de andra tjejerna plockar bort de som har underliga former och märken. Det var en smula monotont, men absolut helt okej med tanke på vad jag får för det! Vi jobbade  8-5 och sedan satt jag, Dave, Ronnie, Peter och en kompis till Peter, Simon, kvar vid skjulet och pratade till halv tio. Bra första dag!

Dag 1

Vi sov hos tjejerna, de bor tio minuter med bil bort från mig och Dave, och tjejerna vaknade upp bakis som tusan. Locky hade dagen innan sagt att vi skulle börja jobba klockan tio, men då de andra fyra är trötta så sms:ar de chefen och säger "We won't be coming in today". Jag sitter där och oroar mig, det är ju min första dag och så kan man väl inte bara göra? Efter 8 veckor för Paul Stanton så oroar jag mig lätt. När Hannah skjutsar hem mig vid halv elva är det första gången jag kliver in i mitt nya hem. Det ser hemskt ut! Så stökigt, disk på exakt hela diskbänken och golvet är i ett enormt behov av en dammsugning. Jag börjar med mitt rum, ordnar det och gör det fint. 

På eftermiddagen knackar det på dörren och Ronnie undrar om jag vill följa med till skjulet och se Peter stycka ett får. Jag följer med, tänker att om inte annat så får jag prata lite med min chef och se vad för villkor jag jobbar under. De andra hade berättat att de får 15 dollar i timmen + mat och boende. Eftersom jag tidigare bara arbetat för mat och boende låter det helt fantastiskt för mig! 

Det visar sig mycket riktigt att jag får samma lön som de andra, och det visar sig också att min chef är jättetrevlig! Känslan jag har här är redan mycket bättre än den jag hade hos Paul. 

Fest!

Paul hämtade upp mig vid fem och vi körde några mil inåt i landet. När vi kom fram till farmen hade det redan blivit mörkt. Vi kommer fram till ett skjul där sex personer sitter och dricker öl. Jag blir presenterad för Peter Lock; Locky, min nya chef, hans sambo Veronica but everone calls me Ronnie, Dave that you'll be living with, Hannah, Rachel, Julia och Ebba. Hannah och Ebba är också från Sverige medan Rachel och Julia kommer från Tyskland. Jag blir snabbt erbjuden en öl och sedan frågad om jag vill följa med på fest med tjejerna. Efter att ha varit ensam på Paul's Place så länge så blir jag jätteglad och följer självklart med! 

Väl på fest är det otroligt mycket folk där och jag inser att jag känner mig folkskygg. När hände det senast? Nåväl, det är bara att njuta av stämningen och jag kommer snabbt över blygheten. Hade så roligt! 

Flytt

Jag har tröttnat på Paul, på att vara ensam och framför allt så har jag tröttnat på Paul. Vad jag än har gjort så är det fel. "Clara, you shoud do this instead", även om han dagen innan sagt att jag skulle utföra en syssla precis så. Jag sa till Katja, hans sambo, idag att jag funderade på att hitta en annan farm. Trevlig som jag är sa jag inte att det var för att hennes man är en idiot, utan att jag känt mig lite ensam senaste tiden. Hon erbjöd sig att hitta en annan plats åt mig, hos en potatisodlare vid namn Peter Lock. Vid halv tio på kvällen ringer hon och säger att jag flyttar redan imorgon! Så himla snabbt! Jag är otroligt nervös, och hade egentligen velat ha mer tid att fundera över beslutet men då Paul och Katja ska åka imorgon och blir borta i tre veckor antar jag att de vill "skicka bort mig" innan de åker i så fall. Jag försöker intala mig att "go with the flow" och att det nog blir bra. Nervositeten är stor!