Litet resekryp

Vägen kantades av djupa stup på ena sidan och höga berg på andra. Den var krokig, väldigt smal och de få gånger vi mötte en annan bil blev det mycket trångt. 50 km och några timmar senare stannar vi vid en liten by. Byn bestod av kanske fem hus, alla lika slitna. Sneha säger att vi stannar för te, och jag funderar för mig själv om de en säljer något här. Jag kliver ur bilen och slås av den kyliga luften. ”Tanda!” utbrister Santosh. Ja, nog är det kallt alltid. Luften känns förvånansvärt lik den svenska under vintern; det enda som saknas är snön. Sneha har berättat att den inte kommer förrän nästa månad, som tur är. Ett par av männen i byn har mössa och vantar på sig. Jag som står i kjol, tunna leggins och flipflops känner att en mössa, eller bara ett par strumpor, hade suttit fint. Vi går in i en av de små stugorna och jag tappar hakan. Jag öppnar alltså bokstavligt talat munnen och vet inte riktigt hur jag ska hantera min förvåning. Det är så sjukt mysigt här inne! Totalt annorlunda från alla hus jag tidigare varit i. Det brinner en liten eld i ett av hörnen och vi sätter oss där för att värma oss. Jag får en liten tallrik med fläsk, men är fortfarande alltför betagen av rummet för att äta. Kvinnan som lagar maten är mycket vacker men ser inte det minsta indisk ut. Jag minns konversationen med Sneha från dagen innan, om att Kina då och då får för sig att den här delstaten tillhör dem. Vi är nämligen precis på gränsen till den kinesiska gränsen. Jag tittar mig omkring för  50:e gången. Männen ser också kinesiska ut. Jag ser en liten kattunge under ett av borden och kryper fram för att klappa den. Mycket ovilligt låter hen klappa den ett par gången. Eftersom hen inte vill vara min vän går jag tillbaka och smakar på maten. Det kan vara det godaste kött jag någonsin ätit. Sjukt gott! Efter en liten stund kommer kattungen fram och sätter sig bredvid mig. Jag ger hen en liten bit fett och vi blir snart goda vänner. Jag döper missen till pusspuss (det enda ord på svenska som jag lärt Sneha and Sunny). Lilla pusspuss lämnar inte min sida under hela tiden vi är där. Motvilligt reser jag på mig när det är dags att åka vidare. Jag vill inte riktigt lämna en av mina bästa upplevelser i Indien än.