Litet resekryp

Denna morgon vaknar jag, och sätter mig vid köksbordet för att plugga ’political science’ då jag senare på förmiddagen ska hålla en lektion för en klass 16-åringar. Så strax efter frukost knackar det på dörren och aunty säger att det är två studenter som vill träffa mig. Jag går ut och möts av Leo, en kille vi träffat på ett par dagar innan och som varit sjukt exalterad över att träffa mig. Han har med sig en kompis som jag blir presenterad för som Kai Fo. Han ler blygt och säger att det är nog svårt för mig att uttala, då det är ett rätt kinesiskt namn.

Leo sträcker fram två fina blommor som han gjort själv och jag blir återigen så rörd av omtanken från dessa studenter. För dem är det verkligen något stort att få träffa mig, och jag själv tycker ju inte att jag är så speciellt. Vi sitter och pratar i över en timme, om livet, Indien och Sverige, språk och kultur och allt möjligt roligt. Jag har sjukt kul, och kommer jättebra överens med Kai Fo. När jag frågar hur gamla killarna är blir jag mycket shockad över svaret. Jag gissade på att båda är kanske 17 eller 18. Leo svarar att han är 23, precis som mig. Hur är det möjligt? Undrar jag för mig själv. Han som verkar så liten, söt och oskyldig. Kai Fo säger ”Jag är 18. Eller 17. Ja, 17-18 någonting”. Jag, i min tro att han bara sagt fel, skrattar och säger ”Vet du inte hur gammal du är eller?”. Han skrattar väldigt generat, och förklarar att han faktiskt inte vet hur gammal han är. När han föddes kunde nämligen inte hans föräldrar skriva eller läsa så de vet inte vilken dag eller år han är född.

De förklarar vidare att i Indien får man efter åttonde klass, fylla i ett papper som kommer att räknas som födelsebevis i framtiden, då det händer i byar och liknande att de inte vet hur gammal man är. Oftast fyller de i några år yngre än de faktiskt är, och därigenom ”ändras” deras ålder. Man får alltså välja vilken ålder man vill ha. Helt galet! När jag skulle till att gå, frågar Leo mig om han får vara min vän (vilket han såklart får). Kai Fo frågar om han får kalla mig för syster, och jag blir återigen rörd av hur fina folket i den här byn är.

Under tiden vi pratar ringer aunty till mig och säger att min lektion tyvärr är inställd, då 9-, 10- och 11e klassarna har prov följande dag och därför inte har lektioner på eftermiddagen så att de kan plugga istället. Jag blir sjukt besviken, men accepterar det eftersom jag har så trevligt med killarna. En halvtimme senare så ringer hon igen och säger att ”min” klass väntar på just mig, trots att de egentligen slutat, så jag och Sneha ska skynda oss till skolan så fort vi bara kan. Vi ringer till chauffören, stressar lite lätt, ber om ursäkt till killarna och springer till bilen. Väl framme, har alla studenter slutat skolan utom klassen jag ska föreläsa för.

De sitter spänt och väntar, och jag är sjukt nervös. Även flera av lärarna kommer för att se min lektion, vilket inte hjälper för nervositeten. Jag börjar prata, babblar på om demokrat och diktatur. Ger garanterat en bättre, roligare och mer lärorik lektion med exempel och en engagerad lärare (som inte bara läser innantill). Efter halva lektionen har jag inget mer att säga, så studentera frågar intresserat om jag inte kan berätta om mig och Sverige istället. Jag pratar om miljö, språk, religion, min familj, mina senaste jobb, utbildning, resor. På frågan om jag har en pojkvän förklarar jag skillnaden på att gifta sig i Indien och Sverige; att i Indien är 24 i senaste laget för en tjej att gifta sig och i Sverige är medelåldern 34 för att gifta sig. Precis som alla andra jag berättat det för, skrattar eleverna när jag förklarar att vi ofta har barn innan vi gifter oss i Sverige. De menar på att det är ju helt galet!

Efter lektionen åker vi för att träffa en vän till Sneha, som fyllde 25 dagen innan, Prakash. Ännu en av de som så gärna ville hinna umgås med mig innan jag åker. Jag hade träffat honom några gånger i butiken han jobbade i, och han verkade väldigt trevlig. Vi har onekligen roligt och under tiden vi sitter och pratar kommer vi in på födelsedagar. Jag frågar hur han firade, varpå han svarar att de åt tårta och så. Han berättar vidare att han fick en present av sina föräldrar och tar upp sin surfplatta för att visa mig vad han fått. På bilen är en söt tjej, långt mörkt hår och bruna ögon. Väldigt indiskt. Han har fått veta vilken tjej han ska gifta sig med. Som sin födelsedagspresent. Jag tycker det är helt sjukt, men han verkar faktiskt väldigt lycklig över det!

Återigen, det är så mycket som händer i Indien som jag inte sett någon annanstans.