Groningen & Karlien

Det är med stor sorg jag lämnar Groningen (uttales schröingen, med extra hals i början). Efter ett halvår har jag igen fått träffa Karlien, en fantastisk tjej jag hade turen att hamna bredvid på en väldigt lång 23timmars bussresa i Australien.

Jag kom fram halv åtta på fredag kväll, och egentligen är jag helt slut efter några dagars upptäckande av Amsterdam. Ändå kan jag inte låta bli att vara exalterad till 100. Karlien står vid spåret och jag springer ur tåget för att ge henne en kram. Precis som de andra gångerna vi mötts gäller inga artiga frågor utan vi går direkt in på djupet. Efter en snabb catching-up så går vi till hennes pappa som väntar vid bilen en bit bort. Han visar sig vara en mycket sympatisk man som jag kommer att gilla starkt.

Efter en kvart i bilen stannar vi vid ett rödaktigt radhus, som precis som de flesta husen jag sett i Nederländerna är smala men höga. Jag kommer in i en lång smal hall, med Karliens rum innanför en dörr och en toalett innanför en annan. En våning upp finns vardagsrummet och köket, där just nu Karliens mamma, bror och svägerska sitter och pratar. Även de är mycket trevliga, och jag spenderar resten av kvällen där och vi fyller konversationerna med resor och olika historier. Mamma och pappa  Karlien åker visst till Sverige en gång om året, och har gjort i flera år, för att titta på fåglar. Mestadels till Skåne men även Öland och Gotland. i trappen på väg upp till tredje våningen hänger tvätten och jag böjer mig ner för att inte fastna i den. Där uppe finns ett badrum, föräldrarnas rum och ett kontor. Vi går och lägger oss, har svårt att hålla tyst men somnar till sist.
                                
Jag vaknar och tittar på klockan. Halv tolv?! Det känns onekligen som att jag slösat bort min värdefulla tid med att sova, så jag skyndar mig in i duschen och gör mig i ordning. Jag tar en macka till frukost, och i dutch stil provar jag att ha choklad flakes som pålägg. Inte min grej!

Efter frukosten pratar vi ett par timmar och sedan tar vi oss mot stan. Tydligen äter de ofta bröd till lunch, så vi följde dutch tradition och gjorde just det. Vi kollar runt i butiker, och sätter oss sedan för att ta en drink innan maten. Efter middagen, pizza enligt Clara&Karlien tradition, så går vi till ett ställe där jag läst att de ska ha salsakväll. När vi kommer dit är det dock tvärdött. Helt mörkt. Ledsna går vi till en mysig krog och beställer några drinkar. Jag övar in en fras på nederländska och beställer av servitören med mycket skratt. Han ler men förstår i alla fall vad jag menar! Underbar dag och kväll även om vi inte gjorde så mycket.

Sista hela dagen hos Karlien, tiden går alldeles för fort. Jag känner mig redan som en del av familjen och är inte alls sugen på att åka. Efter frukost cyklar vi till stan för att gå upp till en utkiksplats i en kyrka. 56 meter upp, och det blåser som sjutton! Men det var roligt att se stan. Att cykla är för övrigt en väldigt nederländsk sak har jag förstått. Sträckan vi precis cyklat är den mest trafikerade cykelleden i hela Europa.

När vi tittat klart på utsikten cyklar vi vidare till Karliens pojkvän Erik. Vi äter lunch med honom (mackor igen) och pratar i några timmar. Kring fem åker vi hem för att äta middag med familjen; en jättegod vegetarisk lasagne. Vid åtta tänker vi göra ett nytt försök med dansen. Karlien har aldrig provat salsa men vi har pratat om att göra det sedan Sydney så nu börjar det verkligen bli dags! När hon skulle följa med i Sydney blev hon nämligen sjuk. Den här gången är stället inte stängt men rätt dött. Jag dansar lite med Karlien, och vi har jätteroligt. Två män försöker också dansa med oss men... det går sådär. Vi tröttnar på de jobbiga killarna och går därifrån. Några timmar senare, efter mycket prat och mys med en drink åker vi hem. Vi somnar sent, trots att vi båda är trötta vill vi inte sluta prata.

Att åka måndag morgon var jobbigt. Karlien säger att det känns konstigt att hon ska åka hem på bussen utan mig. Jag håller med. Försöker en sista gång att övertala henne till att följa med mig men det går inte.

 Vid toppen av tornet. Underbar tjej!