Litet resekryp

Drygt en vecka in på resan och jag har vant mig den galna trafiken, jag blir inte längre chockad över kossorna på gatan och jag kunde inte bry mig mindre i hur mycket alla stirrar på mig. Jag har spenderat 37 timmar på ett tåg ner till Banglore, där jag har träffat mina vänner från Thailand. Här känner jag mig mycket tryggare, och definitivt mindre ensam och utlämnad än jag gjorde de första dagarna. Eftersom jag inte litar på någon jag möter utifrån så kände jag mig väldigt ensam i början.

Imorgon kväll åker jag och Arun till hans lilla stad, där han ska gifta sig på söndag. Jag är väldigt nyfiken på hur det kommer vara! Igår var jag och Denvers supersöta mamma och shoppade och vi köpte en sari, skor, armband, örhängen, en liten såndär prick man sätter i pannan och en bröllopspresent. Allt för under 400 sek. Det är onekligen billigt i det här landet! Lunch för två inklusive dricka kostade oss 35 kronor.

I skrivande stund bor jag med Denver och hans (även hon) supersöta mormor på 82 år. Jag hade aldrig kunnat gissa att hon var så gammal! Helt ärligt hade jag utan minsta fundering trott henne om hon sagt 62. Tanken när jag skulle hit var att jag skulle bo med Arun, men då han har annan släkt som var på besök nu så ordnade han så att jag fick bo med hans kompis Denver, som jag då aldrig träffat. Jag har dock aldrig känt mig så välkommen som jag gjort här! Hela familjen är fantastisk.