När jag ska till att kliva på planet i Malaysia står det en kille framför mig med svenskt pass. Han ser dock inte speciellt svensk ut, med sitt mörka hår och bruna ögon. Ni vet när man kliver på flygplanet kollar personalen på ens pass lite snabbt och säger välkommen? Nej, här tog de hans pass, skannar det med någon slags maskin, ber om ett till leg, ber honom prata svenska för att bevisa att han är svensk. "Hej, hur mår du?", är vad de ber honom säga. Det är komiskt eftersom vakterna är malaysiska och inte har en aning om han pratar svenska, danska, tyska eller ryska. När jag pratar med honom efteråt berättar han, på flytande svenska utan minsta antydan till brytning (han låter som vilken skåning som helst), att han är född i Irak. Att han flyttat till Sverige som sjuåring, och har samma problem i alla länder. I Singapore höll de honom i sex timmar innan de till sist släppte in honom i landet. Nu var han sjukt orolig för att ta sig in i Australien, som är så känt för att vara hårda i tullen, så jag säger att jag kan gå med honom. Till sättet att prata och alla ansiktsuttryck påminner han mig hemskt mycket om Love, så jag vill bara krama om honom när han är så uppenbart nervös.
När vi landat är klockan elva på förmiddagen. Efter att ha hittat varandra igen, ställer vi oss i kön till passkontrollen. Mannen i luckan ser att vi pratar och skrattar och frågar om vi är i samma sällskap. Benjamin och jag går fram tillsamman och ger honom våra pass. 20 sekunder senare är vi igenom passkontrollen med respektive stämplar och ett "welcome to Australia". Asså, jag älskar dig!
Då han är här på sitt working holiday visa, och britten han ska bo hos jobbar till klockan fyra, visar jag honom runt lite, vart man öppnar bankkonto och vi skaffar Australienska telefonnummer. Efter några timmar möter han sin kompis och jag hittar ett hostel och checkar in. Egentligen är jag helt slut, då vi burit runt på vårat bagage hela dagen men jag lyckas ändå duscha snabbt och ta mig till en salsalektion på kvällen! Jag har saknat denna frihet.
På kvällen hämtar Raj upp mig och jag åker till hans och Max hus. En av deras pakistani vänner kör mig hem, och jag konstaterar att hur mycket jag än försöker att inte ha fördomar, så är det jävligt svårt att låta bli när folk konstant bevisar hur sanna de är.
När vi landat är klockan elva på förmiddagen. Efter att ha hittat varandra igen, ställer vi oss i kön till passkontrollen. Mannen i luckan ser att vi pratar och skrattar och frågar om vi är i samma sällskap. Benjamin och jag går fram tillsamman och ger honom våra pass. 20 sekunder senare är vi igenom passkontrollen med respektive stämplar och ett "welcome to Australia". Asså, jag älskar dig!
Då han är här på sitt working holiday visa, och britten han ska bo hos jobbar till klockan fyra, visar jag honom runt lite, vart man öppnar bankkonto och vi skaffar Australienska telefonnummer. Efter några timmar möter han sin kompis och jag hittar ett hostel och checkar in. Egentligen är jag helt slut, då vi burit runt på vårat bagage hela dagen men jag lyckas ändå duscha snabbt och ta mig till en salsalektion på kvällen! Jag har saknat denna frihet.
På kvällen hämtar Raj upp mig och jag åker till hans och Max hus. En av deras pakistani vänner kör mig hem, och jag konstaterar att hur mycket jag än försöker att inte ha fördomar, så är det jävligt svårt att låta bli när folk konstant bevisar hur sanna de är.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar