Så dagen är här. Lördag morgon. Fredag kväll umgås vi några stycken hemma hos oss; Jennifer och några av hennes vänner spelar blackjack medan jag, Ali och hans vänner sitter och pratar till sent på natten. Nu är det lördag morgon och jag vaknar yrvaket och tror att jag försovit mig. Jag vaknar dock förstå, så det är ingen större fara med tiden. Vi packar i ordning, hämtar upp Nima och sedan är vi på väg! Mot djungeln.
Väl framme slås vi av hettan. 2.5 att gå dit vi ska campa, till ån. Med två nedförsbackar och i övrigt bara uppför. Jennifer vill en period vända och gå hem, men jag är väldigt glad att hon väljer att följa med! Väl framme kliver vi i ån direkt. Det är otroligt svalkande efter en lång svettig hike med all packning. Jag tog dessutom Jenns packning till och från för att göra det lite lättare för henne. Vi sätter upp tält, startar en liten brasa och grillar och pratar till sent på natten.
När jag går där, på väg upp mot ån, kan jag inte låta bli att slås av hur fantastiskt det är. Solen lyser men djungelns träd skyddar bra. Då och då kommer en vind och tar bort den värsta värmen. Jag tänker på Sverige och hur tacksam jag är att vara precis där jag är, trots alla uppförsbackar. I bakgrunden hör jag fåglarna kvittra och aporna skrika till varandra.
På natten går vi med våra pannlampor och tittar oss runt. Vid floden hittar vi en söt groda och leker med kameran och bilderna. Jag hör fortfarande aporna och inser hur overkligt det egentligen är. Lite orolig är jag över att springa på en orm i mörkret, men oron ersätts snabbt av alla andra känslor.
Nästa dag leker vi i vattnet, äter både frukost och lunch vid vårt camp och jag vill verkligen inte åka hem. Jag bönar och ber Ali om att vi ska stanna en natt till, men dels har vi ingen mat och dels så jobbar de tre följande dag. Det här var en sådan fantastisk höjdpunkt av Malaysia!
Väl framme slås vi av hettan. 2.5 att gå dit vi ska campa, till ån. Med två nedförsbackar och i övrigt bara uppför. Jennifer vill en period vända och gå hem, men jag är väldigt glad att hon väljer att följa med! Väl framme kliver vi i ån direkt. Det är otroligt svalkande efter en lång svettig hike med all packning. Jag tog dessutom Jenns packning till och från för att göra det lite lättare för henne. Vi sätter upp tält, startar en liten brasa och grillar och pratar till sent på natten.
När jag går där, på väg upp mot ån, kan jag inte låta bli att slås av hur fantastiskt det är. Solen lyser men djungelns träd skyddar bra. Då och då kommer en vind och tar bort den värsta värmen. Jag tänker på Sverige och hur tacksam jag är att vara precis där jag är, trots alla uppförsbackar. I bakgrunden hör jag fåglarna kvittra och aporna skrika till varandra.
På natten går vi med våra pannlampor och tittar oss runt. Vid floden hittar vi en söt groda och leker med kameran och bilderna. Jag hör fortfarande aporna och inser hur overkligt det egentligen är. Lite orolig är jag över att springa på en orm i mörkret, men oron ersätts snabbt av alla andra känslor.
Nästa dag leker vi i vattnet, äter både frukost och lunch vid vårt camp och jag vill verkligen inte åka hem. Jag bönar och ber Ali om att vi ska stanna en natt till, men dels har vi ingen mat och dels så jobbar de tre följande dag. Det här var en sådan fantastisk höjdpunkt av Malaysia!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar