Det bor en fantastisk man i vårt hus. Jag vet inte hur gammal han är, men åtminstone 55. Detta baserat på historier han berättat. Säkert är han pensionerad, men det vet jag inte. Han berättar många historier från 80-talet när han var i London, och idag nämnde han tacksamhet över att ha upplevt 70-talet. Han växte upp här, i Ellerslie där vi bor. Här på gatan åkte han skate board, och han minns hur det såg ut innan alla hus var byggda. Det fantastiska med honom är dock inte just det, varken hans ålder, upplevelser eller att han är uppväxt här. Hans attityd till precis allt, är det jag inte kan låta bli att avundas.
Det finns en annan kille i huset också. Han är tyst, och svarar knappt på tal. Min första dag sa jag glatt "Hi, I haven't met you yet have I? I'm Clara" och räckte fram handen. Han tittade på mig, på handen och sedan tillbaka på mig. Det gick säkert inte mer än en sekund, men det kändes som overkligt länge. Han tog lätt i min hand, sådär slappt och nuddade mig så lite som möjligt, och svarade "hi". Inte ens sitt namn. Hur oartigt var inte det! Men jag bestämde mig ändå för att försöka bli vän med honom, så när jag såg honom ta ut en spindel från väggen, med hjälp av papper och ett glas, sa jag "andra brukar tycka jag är konstig när jag tar ut djur istället för att döda dem". Syftet var att ge honom en typ av komplimang; jag uppskattade att han gjorde det och jag visade att jag tänkte likadant. När han inte svarade blev jag nervös, pratade på om spindlar. Han svarade ändå inte, och jag insåg att allt jag sagt nog fått det att låta som att jag tyckte han var konstig. Motsatsen till det jag ville (även om jag tyckte att det var sant). Så jag förklarade det också (inte det sista). Fortfarande inget svar. Herregud! Jag fortsatte skära upp min sallad till tacosen och efter flera minuter sa han "It's okay, I'm not offended". Jaha.
Jag stod i köket, som så ofta den senaste veckan, och pratade med honom. Mannen med historierna. Han nämnde att vi har ett par "geeks" i huset, framförallt två som inte pratar med någon. Jag svarade att jag träffat en av dem, och berättade om ovanstående historia. Han säger "You know, when someone doesn't even say hello back... after sometime you give up. But everyone has their thing. And I'll find something good in everyone, shame on me if I don't. Yes, then shame on me".
Det finns en annan kille i huset också. Han är tyst, och svarar knappt på tal. Min första dag sa jag glatt "Hi, I haven't met you yet have I? I'm Clara" och räckte fram handen. Han tittade på mig, på handen och sedan tillbaka på mig. Det gick säkert inte mer än en sekund, men det kändes som overkligt länge. Han tog lätt i min hand, sådär slappt och nuddade mig så lite som möjligt, och svarade "hi". Inte ens sitt namn. Hur oartigt var inte det! Men jag bestämde mig ändå för att försöka bli vän med honom, så när jag såg honom ta ut en spindel från väggen, med hjälp av papper och ett glas, sa jag "andra brukar tycka jag är konstig när jag tar ut djur istället för att döda dem". Syftet var att ge honom en typ av komplimang; jag uppskattade att han gjorde det och jag visade att jag tänkte likadant. När han inte svarade blev jag nervös, pratade på om spindlar. Han svarade ändå inte, och jag insåg att allt jag sagt nog fått det att låta som att jag tyckte han var konstig. Motsatsen till det jag ville (även om jag tyckte att det var sant). Så jag förklarade det också (inte det sista). Fortfarande inget svar. Herregud! Jag fortsatte skära upp min sallad till tacosen och efter flera minuter sa han "It's okay, I'm not offended". Jaha.
Jag stod i köket, som så ofta den senaste veckan, och pratade med honom. Mannen med historierna. Han nämnde att vi har ett par "geeks" i huset, framförallt två som inte pratar med någon. Jag svarade att jag träffat en av dem, och berättade om ovanstående historia. Han säger "You know, when someone doesn't even say hello back... after sometime you give up. But everyone has their thing. And I'll find something good in everyone, shame on me if I don't. Yes, then shame on me".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar