Efter att ha tittat på skärmen i tio minuter, vet jag fortfarande inte vad jag ska skriva. Det är på något vis så svårt att börja blogga igen när det gått så långt utan inlägg. Det är så mycket jag vill berätta och skriva om, så mycket att jag vet att både ni och jag kommer ledsna halvvägs igenom texten. Därför ska jag försöka att berätta om mina senaste månader kortfattat.
Efter att jag lämnade Sydney åkte jag till Adelaide och bodde hos Glenn och hans fantastiska house mates en vecka. Vi hade fest, njöt av ledighet och gjorde väl egentligen inget vettigt.
Tre veckor spenderades på min (dåvårande) favorit-ö Kangaroo Island, med mitt gamla potatisjobb. Jag jobbade, drack för mycket öl, badade i havet trots att det började bli vinter och såg fina solnedgångar med fina människor. Jag hade kul, till och med roligare än förra året.
Ytterligare några dagar i Adelaide, där vi gjorde ungefär samma sak som tidigare plus lite förberedelser för Tasmanien.
Tasmanien var helt fantastiskt! Vi hade två nätter i Hobart, där jag för första gången i mitt liv liftade. Två gånger! Och ingen av dem tog oss till Wolf Creek, tänk vad fint. (För er som inte sett skräckfilmen Wolf Creek, baserad på en sann historia om tre backpackers som blir plågsamt mördade av en seriemördare i den Australienska outbacken, så rekommenderar jag er att INTE titta på den tio dagar innan ni åker till Australien). Resterande fyra dagar av Tasmanien spenderades i vår alldeles egna husbil som vi döpte till howie (house on wheels). Vi åkte runt, gick på promenader och stannade vid vad vi än såg som intresserade oss. På eftermiddagen letade vi upp en fin strand, såg solnedgången, stjärnor och somnade till ljudet av vågor. Att vakna upp till en vacker soluppgång, förhoppningar om pingviner (även om vi aldrig såg några) och en ny dag av frihet. Det var fantastiskt på en nivå som inte går att förklara. Jag saknar Howie mer än ord kan beskriva, och jag förstår inte för mitt liv varför jag någonsin rest med buss, tåg eller flyg igenom ett land. Om jag kunde göra om NZ och Australien i en husbil, så hade jag tagit chansen direkt. Utöver denna frihet, är Tassie otroligt vackert. Helt otroligt. Om ni någonsin överväger att åka dit, så kan jag utan tvekan vara det sista ordet som säger; ÅK, ÅK FÖR I HELVETE! Jag ösnkar att vi haft mer tid där.
Med en nattfärja tog vi Howie till Melbourne, åt pannkakor till soluppgången och körde mot Canberra. Det tog så lång tid att när vi kom fram var det nästan mörkt igen, och vi letade sovplats. Denna gång fick det bli på ett berg; första natten i Howie utan en strand. Nästa morgon gick vi på ett vetenskapsmuseum, med alldeles för många barn, men med sjukt kul saker. Det kan vara mitt favoritmuseum av alla jag varit på (normalt sett intresserar museum mig inte speciellt mycket, men det här ville jag inte lämna!). Vi stressade till Sydney, jag tog fel avfart på en motorväg och vi blev smått sena med att lämna tillbaka Howie till företaget. Vi hade fått en helt otrolig deal, med att köra denna husbil från Hobart till Sydney, då detta företag ville ha husbilen flyttad. Tack vare detta, betalade vi bara 30 kr om dagen plus en del av bränslet och så betalade de färjan för husbilen och föraren.
Jag kan inte riktigt uttrycka hur stolt jag var över att köra en husbil (även om howie var en ganska liten husbil) på en väg med åtta filer, fyra på min sida och fyra på motsatta, i Melbourne och Sydney, på fel sida av vägen, utan att få panik. Utan att göra några större misstag än att ta en avfart för tidigt. Så stolt!
Så nu är jag tillbaka i Sydney. Jag dansar. Letar jobb. Träffar vänner. Har trevligt som sjutton. Men oj, vad jag skulle behöva ett jobb! Önska mig lycka till gott folk.
Efter att jag lämnade Sydney åkte jag till Adelaide och bodde hos Glenn och hans fantastiska house mates en vecka. Vi hade fest, njöt av ledighet och gjorde väl egentligen inget vettigt.
Tre veckor spenderades på min (dåvårande) favorit-ö Kangaroo Island, med mitt gamla potatisjobb. Jag jobbade, drack för mycket öl, badade i havet trots att det började bli vinter och såg fina solnedgångar med fina människor. Jag hade kul, till och med roligare än förra året.
Ytterligare några dagar i Adelaide, där vi gjorde ungefär samma sak som tidigare plus lite förberedelser för Tasmanien.
Tasmanien var helt fantastiskt! Vi hade två nätter i Hobart, där jag för första gången i mitt liv liftade. Två gånger! Och ingen av dem tog oss till Wolf Creek, tänk vad fint. (För er som inte sett skräckfilmen Wolf Creek, baserad på en sann historia om tre backpackers som blir plågsamt mördade av en seriemördare i den Australienska outbacken, så rekommenderar jag er att INTE titta på den tio dagar innan ni åker till Australien). Resterande fyra dagar av Tasmanien spenderades i vår alldeles egna husbil som vi döpte till howie (house on wheels). Vi åkte runt, gick på promenader och stannade vid vad vi än såg som intresserade oss. På eftermiddagen letade vi upp en fin strand, såg solnedgången, stjärnor och somnade till ljudet av vågor. Att vakna upp till en vacker soluppgång, förhoppningar om pingviner (även om vi aldrig såg några) och en ny dag av frihet. Det var fantastiskt på en nivå som inte går att förklara. Jag saknar Howie mer än ord kan beskriva, och jag förstår inte för mitt liv varför jag någonsin rest med buss, tåg eller flyg igenom ett land. Om jag kunde göra om NZ och Australien i en husbil, så hade jag tagit chansen direkt. Utöver denna frihet, är Tassie otroligt vackert. Helt otroligt. Om ni någonsin överväger att åka dit, så kan jag utan tvekan vara det sista ordet som säger; ÅK, ÅK FÖR I HELVETE! Jag ösnkar att vi haft mer tid där.
Med en nattfärja tog vi Howie till Melbourne, åt pannkakor till soluppgången och körde mot Canberra. Det tog så lång tid att när vi kom fram var det nästan mörkt igen, och vi letade sovplats. Denna gång fick det bli på ett berg; första natten i Howie utan en strand. Nästa morgon gick vi på ett vetenskapsmuseum, med alldeles för många barn, men med sjukt kul saker. Det kan vara mitt favoritmuseum av alla jag varit på (normalt sett intresserar museum mig inte speciellt mycket, men det här ville jag inte lämna!). Vi stressade till Sydney, jag tog fel avfart på en motorväg och vi blev smått sena med att lämna tillbaka Howie till företaget. Vi hade fått en helt otrolig deal, med att köra denna husbil från Hobart till Sydney, då detta företag ville ha husbilen flyttad. Tack vare detta, betalade vi bara 30 kr om dagen plus en del av bränslet och så betalade de färjan för husbilen och föraren.
Jag kan inte riktigt uttrycka hur stolt jag var över att köra en husbil (även om howie var en ganska liten husbil) på en väg med åtta filer, fyra på min sida och fyra på motsatta, i Melbourne och Sydney, på fel sida av vägen, utan att få panik. Utan att göra några större misstag än att ta en avfart för tidigt. Så stolt!
Så nu är jag tillbaka i Sydney. Jag dansar. Letar jobb. Träffar vänner. Har trevligt som sjutton. Men oj, vad jag skulle behöva ett jobb! Önska mig lycka till gott folk.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar