Kakadu & Litchfield

Jag hade en natt i Darwin, innan jag skulle iväg på ännu en campingtur. Självklart ville jag passa på att träffa Karin, så jag och Karlin (från bussen) gick över till Karins hostel. Tanken var att vi bara skulle ta ett par drinkar och prata, eftersom jag skulle bli upplockad 06.40 följande dag. Det var en god tanke, men blev inte riktigt så. Vid två kom jag hem (även om jag knappt minns att jag la mig i sängen) och 06.31 vaknar jag och inser att jag försovit mig. Att jag packat så gott som allting kvällen innan var mer fantastiskt än vad jag kan beskriva med ord! Jag tar mina grejer och springer ner till receptionen. Mina händer skakar lätt av stressen när jag skriver mitt namn på en lapp som ska sättas på min väska. Det känns som ett mirakel att bussen är sen, och jag dör av lättnad när jag tar min plats. Jag hade tänkt försöka leka lekar och skoja med den här gruppen precis som vi gjort på den tidigare turen, men är helt slut och nöjer mig med att försöka sova istället.

Turen är trevlig, mycket sol, mycket bad, mycket intressant information, men inte på samma sätt rolig som den första. Är väldigt glad att jag åkte dock; hittade verkligen himlen på några olika ställen!

Jag var så otroligt besviken när vi skulle sova i tält! Ville verkligen sova under stjärnorna igen.

Vi tittade på massor av konst gjorda av aboriginer. Det var riktigt intressant faktiskt! Vår tour guide var väldigt kunnig och kunde berätta på ett bra sätt.  

En gång var den en liten flicka som åt en barramundi fisk (vet inte vad det är för fisk på svenska). Det var förbjudet för flickor att äta den typen av fisk, så hon blev dömd till döden. Hennes föräldrar protesterade och sa att det var väl att ta i lite väl mycket, för en sådan liten sak. De började bråka, länge och väl. Det hela slutade med att klanen splittrades till två klaner. Den historien berättas för små barn, för att lära dem att följa reglerna. En sådan liten sak som att äta en fisk kan få stora följder (att splittra hela familjen till exempel).

I "drömtiden", tiden före människor och allt som nu finns på gjorden, levde två systrar som kunde förvandla sig till vilket djur som helst. Den ena syster förvandlade sig en dag till en saltvattenskrokodil, och skrämde den andra systern när hon var och badade. Båda systrarna tyckte att det var roligt, och den ena kom med en briljant idé. "Om vi för alltid stannar som saltvattenskrokodiler, så kan vi döda och äta vem som helst; utan att bry oss i vilken klan de kommer ifrån!". De tyckte båda att det lät som en fantastisk idé, och stannade som saltvattenskrokodiler. Aboriginerna tror att anden från de två systrarna ligger kvar över saltvattenskrokodilerna, och det är därför man ska passa sig för saltvattenskrokodiler; att det är därför de faktiskt äter människor. 

4,5 meter lång saltvattenskrokodil. 

Termiter kan bygga 6 meter höga "hus". I riktningen söder-norrut. Forskar vet inte riktigt hur, men de känner av de magnetiska polerna och bygger efter dem. 

Mycket bada och fina områden! 

Hittade en stor och äcklig spindel. Jag tror att det är den största jag sett i Australien hittills!