Idag har jag haft min första helt lediga dag på över 3 veckor. Detta firades med en sovmorgon till klockan elva (det var helt fantastiskt!) och sedan en festival följt av några cider med grannarna.
Panic! at the disco var absolut bäst och jag skulle hemskt gärna se dem igen. Det var lite annorlunda att gå på festival här, jämfört mot Sverige. Att man fick dricka alkohol vart som helst och inte bara i öltält var ganska väntat. Att banden både började och slutade i tid, och att hela festivalen slutade redan klockan tio var mindre väntat. Mest förvånad blev jag dock över att jag kunde komma mitt i en spelning och ändå ta mig nästan längst fram helt utan att knuffas eller trängas. Det var inte heller någon som ville ha moshpits eller annat trams heller. Helt fantastiskt! Jag stod så nära scenen att jag kunde se detaljer på tatueringarna de hade och rynkorna i ansiktet. Jag önskar att jag kunde göra om gårdagen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar