Det var nu en smärre evighet sedan jag skrev något, och jag tycker det är otroligt synd att det är så. För min egen del främst, eftersom det är så mycket jag vill minnas.

De senaste 7 veckorna har jag jobbat på IKEA, och det har varit helt fantastiskt. Mina chefer tycker det är lika kul som jag, om inte mer, att ha mig där. För närmre två veckor sedan pratade en man om mig på radion. Han hade visst varit in i affären och jag hade varit så väldigt trevlig och hjälpsam för honom och hans familj. Detta var visst på en av de två största radiokanalerna i Nord Irland, och vi kan väl säga att mina chefer bara tyckte bättre om mig efter sån fin PR! Föjande vecka skrevs det om denna händelse och mig i veckobladet som mejlas ut till alla anställda hos IKEA Belfast. Då och då frågar de mig om hur man stavar saker på svenska, eller hur vi gör i Sverige, till olika reklamblad och liknande.

Jag har också spenderat en helt fantastisk vecka i Spanien. Min underbara pojkvän köpte biljetter till oss som födelsedagspresent, till San Pedro i södra Spanien. Vi spenderade dagarna med att sola, gå på marknader, dricka goda drinkar och bara slappa. Det var en så fin vecka! På den första marknaden köpte vi en grillad kyckling som kan vara det godaste jag någonsin ätit. Bara att skriva om det, får min mun att vattnas. Jag köpte också mina nya favoritklänning.

Till våren har jag än en gång planer på att studera samtidigt som jag jobbar. Jag har sökt psykologi och pedagogik för i framtiden kunna ta ut en beteendevetar-examen. Jag hoppas att jag denna gång har självdiciplin nog att både plugga och jobba samtidigt!

För ett par veckor sedan flyttade vi också in i vårt nya hus. Det är tre våningar, med fyra rum (tre sovrum och ett kontor) plus kök och vardagsum. Eftersom det är så stort, har vi planer på att ha en eller två personer inneboende hos oss i de andra rummen.

Det känns otroligt bra att ha både jobb och hus som jag trivs med! 

I slutet på förra veckan ringde IKEA och frågade om jag skulle vara intresserad av en annan tjänst än kassapositionen; en plats som Store Host. När jag sökte de olika tjänsterna på deras hemsida var det den position som jag varit mest intresserad av, så jag sa självklart ja. I tisdags var jag dit för en "second assesment" som gick otroligt bra och i början på nästa vecka får jag reda på om jag får jobbet. Jag längar fortfarande efter något nytt, och när jag denna vecka 'fick' fyra dagar ledigt, trots att jag flera gånger sagt att jag behöver timmar, blev jag bara mer övertygad om att byta arbetsplats.

Förra helgen åkte vi till Newry, en liten stad i södra Nord Irland. Jag, Glenn, Byron och Andy åkte för att hälsa på Tom som bor där. Vi gick till några olika pubar och barer, och jag fick frågan om vilket som var mest likt Sverige när det kom till uteliv; Belfast på 300 000 invånare eller lilla Newry på 30 000. Jag svarade att trots att Newry är betydligt mindre än t.ex. Borlänge så är utelivet ändå betydligt större. Så gott som vart vi än gick så kunde jag se små pubar med live musik, och även en del barer med dansgolv. Alkoholkulturen är väldigt stark här, kort sagt.

Vi har börjat få kallare väder, även om det ännu inte börjat mörkna. Det regnar nästan varje dag, men bara en stund. Varje dag har vi sol, moln, regn, följt av mer moln, en stund sol, en kort skur och så startar det om. Med andra ord vet man aldrig vad man ska klä sig för, men det gör inte så mycket! 

I väntan

Båda jobben går bra, men jag längar så otroligt efter något annat. Något mer fler timmar per skift; i nuläget är det 5 per skift på hotellet och 3 på restaurangen. Jag vill ha fler timmar, och något roligare än städning. På måndag har jag intervju för IKEA och förra veckan hade jag en intervju hos Tesco. Båda dessa vore roligare! Jag har också sagt till ägaren på hotellet att jag gärna tar över receptions-skift och annat om det dyker upp. 

Den 1:a september var det menat att vi skulle få flytta in i ett hus. Ett hus med perfekt läge, nära stan, nära mina jobb, nära min dans, Fem rum, tillräckligt med plats för alla som vill hälsa på. Billigt som tusan. Nu har det här perfekta blivit uppskjutet till möjligen början på oktober. Detta på grund av att de renoverar om huset, och det är inte klart än. Medan de fixar, så bor vi kvar hos Glenns mamma. Och hur trevlig hon än är, och så även hennes partner Alan, så vill jag inte bo här. Jag vill inte känna att jag tassar runt på tå i någon annans hus, att jag inte kan ändra på saker jag inte gillar, diska direkt efter att jag ätit upp istället för att vänta en timme, att jag måste vara tyst och smyga in om jag slutar sent på jobbet. Dock är det största problemet att sista bussen hit går vid elva, och salsan på fredagar börjar tio och slutar ett. Det är tråkigt att då behöva åka efter en timme, alternativt betala en taxi. 

I övrigt har jag det oförskämt bra. Vädret är inte tokigt, jag lever gott, har inte behövt tvätta själv sen Glenns mamma kom hem (halvjobbigt i sig själv förvisso), lagar sällan mat, spar en del pengar. Sen är det bästa förstås att jag bor med Glenn! Han skämmer bort mig så otroligt mycket. 

Belfast

Så vad tänkte jag när jag åkte till Belfast? Jag hade läst på internet att det i Nord Irland, (alltså landet Nord Irland som är en del av Storbrittanien; inte landet Irland även om det, för att krångla till det lite, ligger på samma ö som just Irland) regnar 20 av 30 dagar i snitt. Sverige snittar på 14. Det kändes inte speciellt lockande, speciellt inte efter så lång tid i Australien där solen skiner och stränderna är många. Jag hade också hört av Glenn, skälet till min resa, att det var mycket berg och väldigt grönt. Ungefär såhär långt sträckte sig min bild av landet.

Nå, hur är det här då? Tja, det har ju inte regnat speciellt mycket. Vi har haft mycket bättre väder än förväntat, men jag har hört att det kommer att ändras tills oktober. Nog är det mer berg än i Dalarna, men det är ändå både färre och mindre än i mitt huvud.

Och vad har jag gjort dessa veckor? Första veckan spenderades med långa promenader efter kusten, efter en å, runt om i området. Vecka två sökte jag jobb och börjde jobba. Senaste veckan kan jag knappt minnas att jag gjort annat än att jobba. Det har jag förstås, men i nuläget är det svårt att komma ihåg vad. Utöver att dansa då; det kan jag ju omöjligen glömma bort att jag gjort. Underbart!

Jag har i nuläget två jobb; dels på ett hotell där jag jobbar med städning. Jag var alltså inte alls intresserad av att jobba med städning, och kan inte minnas att jag sökt ett sådant jobb, men det är väl behövliga pengar tills vidare. Mitt andra jobb, som är betydligt mer kul är 3 timmar per skift, två eller tre skift i veckan, är som servitris på en indisk restaurang. Jag måste erkänna att det bästa med hela jobbet är att få ta hem mat varje kväll!

Livet är bra här. Jag stannar nog en bunt månader. Någon som vill komma och hälsa på? Alla är inbjudna! 

Perhentian Island

Onsdag kväll kom jag fram till Kuala lumpur och åt middag med Ali och Jenn. Sent på kvällen hämtade Safuan och Syefik mig och vi planerade helgen. Vi skulle ju åka till Perhentian island och jag fann det svårt att dölja min förväntan!

Torsdagen spenderades med att packa och köoa några småsaker innan det bar av till bussen på kvällen. För er som inte rest med buss i malaysia än, vill jag förvarna er med att det är som ett stort kylskåp på hjul. kontrasten mot 33 grader med 85% luftfuktighet utanför är enorm. Jag var förstås förberedd med leggings, mjukisbyxor, två tjocktröjor, en halsduk och två par strumpor. Det vill säga, allt varmt jag äger. Det är ändå smått kyligt!

Nattbussen ska ta oss till färjan och åtta på morgonen är vi framme. En halvtimme med båt tar oss till en ö fylld av regnskog, palmer, vit strand och klarblått hav. Helt underbart! Hela fredagen är ett stort mys-kalas på stranden. Efter solnedgång hade en av stränderna party. Musiken fyller luften, så stearinljus lyser ihop med en nästan full måne upp stranden. Vi slår oss ner på en matta, försöker förgäves undvika att bli sandiga och dricker en drink. Jag tänker att det kan knappt bli bättre än såhär!

Jag hade fel. Lördagen blev bättre. Vi åker på en snorkeltur i tre timmar. På det första av fem stopp ser jag en haj. Trots en mängd tidigare dyk och snorklingar har jag inte tidigare sett en haj. Jag blir otroligt exalterad och försöker få Safuans uppmärksamhet, då han simmar bara en meter ifrån mig. När jag inte lyckas tittar jag ner igen och bestämmer mig för att följa efter hajen en liten stund. Den är ca en meter och simmar ganska långsamt. Efter en minut möter den upp en annan haj och de simmar snabbt iväg. De övriga platserna är också fantastiska men hajarna var en höjdpunkt för sig.

När vi kommer hem ser jag att jag bränt sönder hela ryggen så jag vilar från solen ett par timmar i vårt rum. Efter solnedgången går vi än en gång till stranden men den här kvällen är det fullt party. Alla dansar, och vi också. I flera timmar. Jag har sällan varit med om så många låtar jag gillar på samma kväll. Vid halv fyra börjar vi känna oss trötta och drar oss hemåt. Jag vet inte om ni testat dansa på stranden men jag kan upplysa er om att det är betydligt mer uttröttande än på golv. Speciellt i 27grader. Om jag trodde att fredagen var perfekt så var lördagen några steg bättre!

Söndagen inkluderar sovmorgon och packning. Jag vill inte lämna mitt paradis, med ingen telefon, fint sällskap, underbar miljö och fantastiskt väder. Jag vill inte. Vi hinner med 1.5 timmes tur med en båttaxi till nya stränder och mer snorkling innan vi åker hem. Sista stoppet är vid en liten brunn med "blessed water". Nadia håller i en bunke och häller vatten över mig. Jag skriker som en liten flicka av det kalla vattnet. Strax därpå berättar hon att nu kommer jag att gifta mig inom ett eller två år. Det känns väl lite väl snart?!

Imorgon kväll åker jag hem till Sverige. 15 timmar flyg, men det är väl ingenting. Ses snart Sverige! 

Med mindre än en vecka kvar i Sydney och Australien så känner jag precis som vanligt en lätt stress och ovilja att åka. (Hur sjukt är det för övrigt inte att jag kan säga "precis som vanligt" om att lämna städer och länder?). Efter att jag i slutet på förra veckan berättade för mina jobb att jag bara har en vecka kvar i landet har jag inte fått ett enda shift. Jag misstänkte att det skulle hända, och funderade på att inte säga någonting förrän ett par dagar innan. Mitt samvete sa dock att det är schysstare att ge lite förvarning så de kan hitta någon som kan hoppa in istället för mig. Ärlighet lönar sig verkligen inte. Istället har jag spenderat min tid med att sova länge på morgonen, varit uppe sent på natten och dansat tills jag nästan faller ihop.

Jag har också haft några fler svenska-lektioner med Kayla och igår gick vi igenom substantiv i plural och bestämd form. Jag får ju erkänna att jag hade glömt bort alla regler och spenderade en halvtimme på youtube med att lära mig reglerna innan hon kom hit. Vi har haft fem timmar ihop de senaste tre veckorna, och helt ärligt så var jag nog inte en fantastisk lärare de första två timmarna, då jag inte var tillräckligt förberedd. Igår när hon översatte meningen "the cats are on the table and the dog is under the bed" till svenska, utbrast hon "oh wow, I could not have done this three weeks ago!". Jag blev så glad, det kändes verkligen att hon lärt sig något av mig. Riktigt roligt!

I förrgår fick jag ett sms av en kille som ville lära sig engelska. Så vi möttes upp för en timme på eftermiddagen och helt ärligt var jag sugen på att säga att jag var upptagen. Jag hade inte förberett någonting och jag vet ju att jag ska åka från Sydney snart. När jag mötte upp honom så frågade jag vad han ville lära sig. Jag hade tagit med mig en bok, tänkte vi kunde öva uttal, samt blanka papper och två pennor. Jag tänkte att jag får väl improvisera helt enkelt! Det visade sig till min lättnad att han bara vill prata, bara öva konversationer. Så vi satt i en soffa i en timme och pratade om allt och ingenting. För detta gav han mig 120 kronor, och måste säga att de var nog de lättaste pengar jag någonsin tjänat.

Ikväll ska jag troligen inte dansa, utan bara gå till ett par vänner. Raj, som jag bodde med förut, har fått sitt sponsor-visum godkänt så vi ska fira honom. Imorgon dock, är något jag längtat efter i två månader. Tropical Souls latino party. Jag har varit på ett tidigare, och det var något av det roligaste jag gjort i hela mitt liv! 

Servitris

Igår hade jag ännu en första-gången-upplevelse. Denna gång i form av att vara servitris. Restaurangen jag har haft några timmar i veckan som städerska hos, hade en stor kväll och bad mig hjälpa till. Trots många misstag, hade jag faktiskt jätteroligt! En gång tappade jag en glasflaska i golvet som gick sönder, men utöver det var det väl inga alltför hemska misstag. På torsdag och lördag ska jag vara servitris igen, vilket tyvärr gör att jag missar Eurovision. Jag och Glenn bestämde att vi istället kan titta på söndagen när vi båda är lediga.

Imorgon har jag ännu en svenska-lektion med Kayla. Förra veckan imponerades jag stort över hur mycket hon redan kunde, den australienska tjejen som försökt lära sig svenska förra året och sedan inte övat alls sedan dess. Det var så otroligt kul att ha lektionen med henne att jag knappt kan vänta till imorgon!

Det är nu mindre än två veckor kvar i Australien och alltså kring tre veckor tills jag är tillbaka i Sverige. Mina planer för sommaren är många, och precis som vanligt kommer det nog bli fantastiskt. Jag är långt ifrån redo att lämna Sydney, men det är inte mycket att göra åt saken!